Det här med att inte räcka till...
...eller känslan av det.
Milton och jag vaknade båda efter en natt med dåligt sömn för oss båda = båda på ett fruktansvärt humör, fy fasen vad trist. Fortfarande är vi sådär sura och småblänger på varandra, småbråkar och tycker olika om det mesta.
Jag känner mig som en skitförälder och känslan av att vara otillräcklig och inte riktigt orka med är för trist. Sitter vid min dator nu och jobbar lite och skriver här nu, medan Milton sitter i soffan och tittar på sin favoritfilm. Känns ändå helt okej, att ingen av oss aktivt måste umgås med varandra just nu. Efter hans film är det nya tag och förhoppningsvis kan vi vända denna dag till något bättre, senare.
Känslan av surhet är dessutom stor eftersom Marcus är borta precis hela dagen och nog inte kommer hem förrän jag sover. Dagen blir så himla lång och vi saknar honom. Lite bitter blir jag, haha.. Stackars oss alla ;)
Alla dagar kan ju inte vara av den bästa sorten, hur skulle de kunna vara det? Samtidigt är det väl en himla tur, om vi nu ska försöka lyfta detta till något positivt ;)
Nu ska jag försöka elda lite, här är kallt och ute är det grått och rått. Sedan ska jag komma på något riktigt gott att äta, det är ju ändå fredag. Kanske ska Milton och jag göra egen hemmagjord pizza idag? Ja eller så skiter vi i det och värmer rester, haha...
Vabbar idag också ja, nu hoppas vi att lillkillen blir bättre och slipper sin dumma hosta, stackaren. Då kanske vårt skithumör vänder också. Har vi en riktig tur så vänder skitvädret också och då kan ju helgen bli riktigt trevlig, det håller vi tummarna för!
Nu ska jag elda, hej på er!
Kommentarer
Trackback
