Detta är SÅ svenskt. Alltså, kanske inte just att pendla kollektivt, det finns (väl?) världen över. När jag hoppar på bussen, sitter det människor på många 2-mannasäten, ingen sitter tillsammans. Såklart. Givetvis letar även jag snabbt upp ett tomt 2-mannasäte och sätter mig där. Ensam. Jag hoppar på i början av byn, så efter min station är det mycket folk som ska på bussen till. De tomma 2-mannasätena tar fort slut och man ser riktigt hur stressade folk blir över att dessa sätena är tomma och att de tvingas sätta sig TILLSAMMANS med någon annan. Ja herrejisses vilket problem!
Killen som satte sig hos mig tillslut, stod och skruvade på sig ganska länge, innan han valde att sätta sig hos mig tillslut. För till skillnad från många andra (långt ifrån alla, men några stycken), så var mitt säte tomt från väska, den hade jag satt på golvet framför mig, eftersom jag visste att mycket folk skulle få plats. Många gör nog så medvetet (?!) att de sätter väskan på ena sätet, för att folk inte ska sätta sig där.
2 personer valde att stå istället för att sätta sig på vars ett tomt säte, tillsammans med någon de inte kände.

Jag kan absolut känna igen mig själv, jag sitter helst också själv. Framför allt på morgonen, när jag redan är sådär asocial och fortfarande trött. Men är det verkligen ett så stort problem? Jag tyckte snarare att det var trevligt att få en medresenär vid sidan om mig, jag blev ju varm på mitt vänsterlårs yttersida - plus på det!

Men samtidigt är det lite roligt att titta på folks reaktioner när de stiger på bussen. Och så påminns jag av mig själv och hur jag gör, när jag febrilt letar efter ett tomt ensamt 2-mannasäte och gläds åt att jag hoppar på bussen tidigt i byn ;)

Sådär ja, dagens "krönika" ;) Kram på er!