Det här med att pendla kollektivt, del 2

I middags tåg jag bussen hem för att jag glömt min matlåda och träningspåse. Så sedan tog jag bilen tillbaks till stan.
Men i alla fall, jag satte mig på bussen, givetvis på ett ensamt säte, som alla andra. En station efter mig hoppade en dam på och satte sig hos mig. Hon var 85 år gammal och bodde på en gata i byn ganska nära oss. Vi pratade hela vägen och hon var helt fantastisk! Hade jag inte haft bråttom hem (en timmes lunch) så hade jag hoppat av vid hennes hållplats och slagit följe med henne hem och sedan gått vidare hem till mig - damen var hur trevlig som helst och vi hade mycket gemensamt!
Mest pratade vi, väder, snö, våren, vart man handlar, att pendla kollektivt och så vidare. Vi var överens på alla punkter i våra samtalsämne.

TÄnk att man på en 10 minuters bussresa, ändå kan träffa så fina människor. Henne kommer jag tänka på flera gånger och hoppas stöta på på fler bussresor. Ibland behövs det inte mycket för att människor ska skapa kontakt.

Ännu en liten kort parentes om att åka kollektivt, om än en otroligt viktig parentes.
Kram på er!



Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0