När besvikelsen vände!
Igår visade vi en bild för Milton, på en säng som Marcus precis skulle köra och hämta till honom.
Och besvikelsen visste i.n.g.a gränser. Alltså han var såååå besviken. För han ville ha en hööööög våningssäng och nu fick han bara en låg våningssäng. Hur jag än försökte förklara för honom att det inte går in en högre säng på grund av snedtak. Men sådant vill ju inte en sexåring lyssna på.
Han lugnade ner sig efter en stund och sedan kom Marcus hem. Vi monterade den och vi märkte att humöret vände på Milton, han började ändå tagga till och bli lite förtjust.
När den väl var monterad så utbrasst han "Men den var ju inte alls så liten!!". Phuuuu.. Vilken tur! För inte vill väl jag göra mitt barn besviket. Under sängen ska det till någon form av koja och myshörna och det kan bli himla härligt! Där kan vi sitta och gömma oss, läsa böcker eller leka.
Vi var ju tvungna att fota, viktigt liksom. Någon blev ändå rätt nöjd. Fina unge.
Och inte nog med det. Dantes spjälsäng kastades ut och han fick sova i stora sängen. Det var vi rätt stressade över... MEN han somnade fort (kan förvisso bero på att han kom i säng väldigt sent) och sov otroligt gott hela natten. Hoppas det håller i sig!
Och det är så mysigt att ha dem i samma rum. Igår kväll gick jag in och tittade till dem (mest lillebror då, för att se så han inte trillade ur sängen) och det var så härligt. Myslampan igång och barnen sov djupt. Åh.
Kommentarer
Trackback
