Min gosiga Sparv!
Hej på er!
Åh. Igår (som typ alla andra dagar) gosar vi i soffan, lillebror och jag. Han är så himla gosig och, när han väl sitter still, så vill han sitta nära. Så nära det bara går typ.
Han är rolig så, Dante. Antingen är det trehundra knyck och allt, allt, allt är skitroligt och ska göras. Eller noll där han bara vill vara nära och sitta still och titta film, med napp i munnen. Allt eller inget liksom.
Blå tröja, blå bappis, blå ögon. Barnet klär i färg, inte bara blått. Rosa, grönt, blått och rött är de färger som är hans. Der är så fint till hans ljusa ögon och blonda hår. En blond och blåögd i familjen, han bryter normen bland oss andra, som alla är brunhåriga med bruna ögon.
Tänk va, att den där lilla lilla bebisen, faktiskt fyller 2 år (TVÅ ÅR!!!) denna månad. Om 19 dagar. Galet. Min älskade lilla Sparv, den där mammiga lilla saken som kan vara den roligaste som gått i ett par skor. Han är inte så liten längre. Han pratar och gör sig rätt bra förstådd på många vis. Han är lite rumsren (haha..) och har de ljuvligaste blonda lockar en kan tänka sig.
Och så älskar han sina "bappisar". Fan ;) Vi som trugade och tvingade på honom napp och lyckades tillslut när han var runt halvåret, kommer få äta upp det och jag tror det kommer bli tufft för honom (och oss!) att sluta, hahaha.
Men jag har ändå SÅ svårt att förlika mig med tanken, att han snart är 2 år. Jag Vill Inte. Jag vill ha den där lille bebisen. Jag vill för alltid ha honom nära såhär i soffan, i knät eller liggande i min famn. Jag älskar honom så mycket, att det gör ont i mitt bröst. Tänk ändå, att det går att älska ännu ett barn, prick lika mycket som den första. Det är så enkelt, det bara blir så.
Kommentarer
Trackback
