Dante 1,5 år.
Hej Dante!
Idag är du 18 månader gammal. Ett och ett halvt år. Och om jag tyckte tiden med Milton gick fort fram till samma ålder, så har tiden gått om möjligt ännu fortare med dig.
Dante. Du är det gladaste barn jag någonsin träffat tror jag, det finns än så länge inget eller ingen som kan göra dig ledsen. Precis som din storebror har du ett himla humör, när det inte går din väg, men du är aldrig långsint och snart är du glad igen.
Hela du lyser av livsglädje och energi - alltid! Du har alltid bus på gång och det bästa du vet är att klättra. För allt går att klättra på, det har du lärt oss.
Redan tidigt, när du först fick sitta i din gåstol, förstod vi att du var ett barn med mycket bus, energi och nyfikenhet. Det håller än så länge i sig. Vi visste att du skulle ge oss händerna fulla och så blev det.
Du pratar massor, men mest är det ett språk vi inte förstår. Mamma säger du jättemycket. Pappa också och "Milimi" som betyder Milton. "Balaban" betyder banan och sedan förstår vi när du pratar om hästarna, fåren (BÄÄÄÄ) och tända. Tända ja, allt ska tändas: ljusslingor, elden i kaminen, lampor, ficklampor och så vidare. Det är bland det bästa du vet, att se till att saker tänds.
Du är ett väldigt tryggt barn. Det finns ingen oro i dig och jag behöver aldrig oroa mig över dig och hur du känner eller mår, för du mår alltid bra. Det spelar liksom ingen roll. Du stövlar in i ett rum med femtio vuxna människor och börjar prata med dem på ditt vis. Du bara gör det liksom. Det är häftigt att se!
Du är alltid väldigt omtyckt. Alla tycker om dig, vuxna och barn. Det har vi fått bekräftat ett flertal gånger på olika vis. Och vi är inte förvånade - du charmar precis alla, bara genom att vara Du.
Du tycker om att vara utomhus och upptäcka olika saker. Hästarna tittar du på med skräckblandad förtjusning. Dessa stora djur vill du helst inte vara för nära, men tittar nyfiket på dem på avstånd. Du är inte så förtjust i leksaker än, förutom bilar och bollar. Men du går gärna igenom köksskåpen efter intressanta föremål.
Din enda "akilleshäl" är din bristande sömn. Du är verkligen urdålig på att sova. Det går förvisso bättre och bättre, det är vi alla tacksamma över. Att du är så härlig annars väger upp din dåliga nattsömn.
Mest av allt tycker du om din storebror. Roligast har ni när ni sitter mitt emot varandra vid matbordet. Milton tycker du är hysteriskt rolig jämt och du skrattar å andra sidan åt alla Miltons påhitt. Det är det bästa jag vet, att se er tillsammans och ha roligt ihop. Tänk att Milton fick just dig som Lillebror.
Aldrig trodde jag väl att det skulle gå att älska ett barn till, precis lika mycket som första. Men det gör det ju. Det blev så självklart på en gång, när jag först såg dig. Direkt älskade jag dig mer än allt annat. Det är en så fantastisk och omvälvande känsla.
Dante. Dig tittar jag fortfarande på varje dag med både glädje och lite sorg. Jag är så tacksam över dig och allt jag får uppleva med och genom dig. När jag tittar på dig väller tacksamheten över mig och jag ser det som Jennie aldrig fick uppleva med T. Den känslan har jag burit med mig sedan du var sex dagar gammal. Jag tror aldrig den kommer släppa. Jag är så otroligt lycklig över att få ha Milton och dig. Att jag får finnas här för er.
Ni tvingade mig in i en vardag, mitt i en avgrundslös sorg. För det är jag er alltid tacksam.
Dante, min älskade Sparv. Du är mitt allt. Tack för att du är just du, fortsätt med det. Alltid. Jag älskar dig!
2016-01-25
Kommentarer
Camilla
Så fint skrivet! 👍😃💚
Svar:
Fanny Lindborg
Trackback
