Att inte hinna med riktigt
Alltså dagarna går så g.a.l.e.t fort nu, phuuuu.. Jag inser hur "bortskämd" jag varit med att ha barn och kombinera studier och jobb tidigare. Inte för att jag slitit och jobbat mindre tidigare, utan för att jag kunnat styra min tid mycket mer än vad jag nu kan göra. För jag trivs så jäkla bra på jobbet, så det är inte det. Men det är ju inte alls så fritt som jag är van vid att ha det.
Jag träffar barnen tyå två timmar varje vardag. Dante ibland tre timmar, då han brukar gå med mig upp vid 06 på morgnarna. Och det är så mysigt. Jag uppskattar den timmen med honom så mycket! Jag äter frukost, han smakar av min frukost. Jag plockar ihop mina saker, han sitter på köksgolvet och leker under tiden. För jodå, denna bebis har lärt sig sitta!
Jag tar på mig kläder, vi leker tittut under påklädningen. Jag borstar tänder, han tittar förundrat på min tandborste. Jag gör mig iordning i badrummet, han sitter på golvet i badrummet och leker med något.
Och kvällarna, då har jag som sagt två timmar med båda pojkarna. Allt annat får vänta till dem har somnat för natten. Hästarna får gå ute länge och stallet görs på kvällen.
Eller som i torsdags, när jag ä.n.t.l.i.g.e.n tog mig till gymmet. Mellan 20 och 21 tränade jag och det är ju rätt sent, men så får det liksom bli.
Eller som denna lördagförmiddag; en liten sovmorgon till mig (efter en stökig natt med en mycket förkyld bebis), frukost och sedan nu då, jobb med mitt eget företag. Jag borde kanske avveckla det, men jag vill inte. Det ÄR roligt att ha något alldeles eget! Och dessutom håller jag på med ett, för mig, rätt viktigt projekt som jag vill och måste slutföra.
Dags att fortsätta, det gäller att passa på när andan faller på och orken finns där. Hej!
Kommentarer
Trackback
