När Liten fyllde ett år!
Igår blev ju Liten/Bebben/Dante/Sparven - vad man nu vill kalla honom - ett helt år. Helt fantastiskt egentligen. Och underbart. Och gråtigt. För lite jobbigt är det ju. Han är knappt en bebis längre.
Efter kalaset var vi alla rätt trötta tror jag. Dante somnade fort på kvällskvisten och det var nog välbehövligt. Det var alltså första födelsedagen och första kalaset. Vår Dante, vilken lycka!
Men nu pratat vi om gårdagen. Igår fyllde han alltså ett år och det firades såklart. Vi började med att sjunga för honom på sängen. Han tittade lite lustigt på oss och tyckte nog att vi betedde oss lite märkligt. Men han fick efter skönsång hjälp av storebroren att öppna sina paket.
Mest glad för sin bok. Det är fint det där, att se barnen tillsammans mätas i något som båda tycker om.
Under förmiddagen gjordes tårtan. Givetvis får födelsedagsbarnet (och Storebroren) (och hundarna) vara med och smaka på grädde. En höjdare, tyckte Dante! Han ser ju ofta lite skeptisk ut, den där lille. Men eftersom han fortsatte äta grädden så tolkade vi det som att det var poppis!
Sedan var det dags för kalas!! Dante fick så mycket fint i sina paket, verkligen. Leksaker och kläder i en salig blandning, precis som det ska vara. Och böcker, jag älskar böcker!!
Tårtan då? Jag sa det till gästerna, att mina tårtor blir bara fulare och fulare för varje gång, haha.. Men smaken är det aldrig något fel på. Denna gång blev det jordgubbsgrädde i ett lager och kolagrädde i ett. Supergott!
Och så sjöng vi ju för Sparven. Vissa barn blir ju lite rädda och sådär. Inte Dante, han bara glodde konstigt på oss och undrade nog vad alla sysslade med. Han är så cool, vår bebbe.
Och Milton då, vilken storebror!! Jag frågade om han tog ton och det gjorde han ju, skötte sången och hurrandet för sin lillebror och jag var stolt så jag nästan gick sönder. Fina Milton!
Man måste ju få försöka blåsa ut ljuset. Även om han inte förstår grejen så ja, så ska det ju göras. Så vi hjälptes åt.
Efter kalaset var vi alla rätt trötta tror jag. Dante somnade fort på kvällskvisten och det var nog välbehövligt. Det var alltså första födelsedagen och första kalaset. Vår Dante, vilken lycka!
Kommentarer
Trackback
