Måndagslista nr 245
Hej på er!
Ny vecka och sista semesterveckan. Jag dör en smula när jag tänker på det.
Men idag är jag lite extra glad över att...
...jag trots allt har semester i år. Det är ju ingen garanti. Jag har fått tre fina veckor med mina älskade pojkar. Guld på alla vis!
...vi hade ett såååå härligt dygn med vänner på spa förra veckan. Som Vi Njöt. Alltså. Helt underbart. Marcus och jag älskar att spa'a, det har blivit lite vår grej. Och vännerna då? Ett sjukt bra gäng är vi, verkligen. Så himla härliga, hela ligan!!
...min bästa bästa vän är nere i södra delen av landet. Vi hann ses några timmar förra veckan och kommer ses denna veckan också. Åååååhh vad jag längtar efter henne! Hon är världsbäst.
...min Dante har fyllt år. Det har väl ingen kunnat missa?! ;) Alltså Marcus och mina födelsedagar är verkligen inget viktigt längre. Men barnens, där går jag gärna all in. Kan köpa allt och halva världen åt dem, vill ge dem underbara minnen som de kan bära med sig och så vidare. Dante är ju för liten att förstå, men hans födelsedag är ju lite Miltons högtidsdag också och han får vara med och fira. Och dessutom är det ju härligt för Dante att få sin första födelsedag återberättad för sig när han blir större, tänker jag. Och han har alltså fyllt år. Det är ju hur stort som helst, för en mamma.
...jag ska klippa mig längre fram i veckan! Löv it! Några timmar ensam i Mijas händer. Älskar det!
...att jag har min trädgård. Igår började jag klippa min fina Avenbokshäck och fortsatte idag. Är inte halvvägs än, men det gör inget. En podd i öronen (just nu P3 dokumentär) och tankar som far åt olika håll. Men där ute är det grönt, stilla, svalt och lugnt. Utom igår när Milton hjälpte till. Han ska tjäna pengar just nu, det är det nya. Han sparar till en dyr leksak. Så han hjälper till med än det ena, än det andra. Igår flytta pinnar och löv åt mig. Idag pantade vi flaskor. Han blir med stor sannolikahet affärsman när han bllir stor, eller försäljare. Han har munnen med sig, haha.. Älsklingsunge!
...jag får finnas här för mina barn. Längre fram denna vecka är det Jennies årsdag och det gör ont. Så himla ont. Det tär på mig. Men jag får finnas här för mina barn och de får ha båda sina föräldrar här. Ingen kan förstå hur tacksam jag är över det.
Kommentarer
Trackback
