Att orka fast jag är dödstrött
Jag är så trött på morgnarna att jag mår illa och ser dubbelt. När jag vaknar funderar jag på hur fasen jag ska orka få iväg Milton till dagis och hur jag skadorna hålla mig vaken hela dagen.
Ändå, konstigt nog är det inte svårt att gå upp eller orka med dagen, när jag väl rest mig från sängen. Det är precis som jag har vant mig vid sömnbristen sedan Milton var bebis för det är inte lika jobbigt längre. Trots att jag med denna bebis inte har samma möjlighet på dagarna att ta igen lite sömn i och med jobbet.
Inatt har dock den där Dante sovit helt okej. Vi gick och lade oss vid midnatt, han sov till strax innan 05 då han åt och sedan var vaken till runt 06. Då somnade han om och så sov vi till 07,30. Så vem är jag att klaga efter en sådan natt? Även om sådana nätter är relativt ovanliga så blir de vanligare och vanligare och vi älskar det!
Nu ska jag jobba sista rycket, innan bebisen ska äta och sedan ska storebror äntligen hem. Jag saknar honom och behöver lite Milton-tid känner jag. Kram
Kommentarer
Trackback
