...och kommer till insikt. Idag handlar det om Vilse. Aldrig trodde jag att det skulle gå att få en sådan här relation till en katt. Tredje gången gillt, kanske det kan kallas? Först hade vi Sylten (<--- ja han hette faktiskt så), en kolsvart hittekatt precis som Vilse, han åkte dockvagnar och blev bäddad med. Han var kung ute på gården vi bodde på och det enda som skrämde honom var bilar.
Sedan fick min syster vår fina älskade Felix. Den gråe kloke katten, han som alltid visste bäst och bestämde över alla våra hundar vi har haft och lekte tillsammans med min gamle kanin (<--- staket mellan). Han var toppen, fina Felix. Mimis katt.
Och nu då, tredje gången gillt. Vilse. Hittekatten som verkligen verkligen lever upp till sitt namn genom att redan som kattunge vara en hittekatt och sedan försvinna över sju veckor i höstas. Jag hoppas att han aldrig mer kommer leva upp till sitt namn.
Men denna katt alltså, jag kan inte förklara det, men han är så himla speciell, klok och fantastisk på så många vis. Jag är så tacksam (<--- kattsam?!) över att han bor här hos oss och att han kom hem igen!