Ja det är ju inte Sveriges mest inbjudande fasad in till stallet, men vi vet ju alla att det är insidan som räknas ;) Förmodligen kommer fasaden någon gång göras vid. Inte just nu, men i framtiden.

Här ser ni i alla fall rampen in till stallet, som äntligen är helt färdig, den blev så ruggigt bra! Min svärfar som har fixat, tack snälla! Hästarna går kanon bra upp och ner, inga konstigheter. In tar jag dessutom bägge, äntligen! Nu sedan det blev lite trångt i garaget så har jag inte vågat ta bägge hästarna samtidigt själv, utan jag har tagit dem från hagen och sedan har Marcus fått komma ut och hållit den ena medan jag har gått in med den första. Till Miltons stora glädje, eftersom han får titta på hästarna varje kväll! Nu kan jag så äntligen ta bägge själv igen hela vägen och behöver inte vara beroende av hjälp. Malva släpper jag först en bit upp på rampen och så pinnar hon in till sin älskade box och så går jag in med Armani.

Och jo, det är väl klart att jag hade kunnat ta in ena hästen först och sedan den andre tidigare och då inte behövt Marcus hjälp, men mina hästar är vana vid att gå in tillsammans och jag eller dem ser inte det som ett hinder, snarare blir det lugnare för alla inblandade. Ut på morgonen tar jag dem en och en.

Jga och mitt ögonmått.. Men jag tror att det är ca 70 cm från stallgolv ner till gräsmattan, innan rampen kom på plats = hästarna och jag tog inte det hållet utan genom verkstan/garaget som sagt. Nu blev det en alldeles lagom lutning på rampen. Dessutom ett kanonbra underlag, som någ kommer hålla sig halkfritt hela vintern!

I eftermiddag är det utvecklingssamtal för Milton - det allra första och som den "löjliga mamman" som jag är så är jag jättespänd över detta är ser verkligen fram emot det!!

Kram och hej så länge!