Armbanden

Igår kom dem. Armbanden. De där tre kommer jag bära varje dag (tillsammans med armbandet från Milton såklart), fram till den 20 augusti. Då kommer ett armband försvinna och läggas på en kista. De andra kommer jag fortsätta bära varje dag.
Jag uppmanar alla att köpa ett (eller flera). En fantastisk present till vänner och bekanta dessutom. Och så gör vi något gott tillsammans eftersom pengarna för armbandet går oavkortat till Cancerfonden. Just nu känns en sådan gåva himla viktig och påtaglig liksom. Värt varenda krona och mer därtill. Även om vissa saker aldrig kan mätas i pengar.



Kram vänner

Jag har förlorat en vän

För en vecka sedan förlorade jag en av mina närmsta vänner. Hon förlorade sin kamp mot cancern, efter många års kämpande. Livet är så brutalt orättvist och jag kan inte ens sätta ord på mina känslor. Livet är fördjävligt många gånger, helt enkelt. Jag förlorade en vän. Föräldrar förlorade en dotter. En man förlorade sin fru. En dotter förlorade sin mamma. 

Att få beskedet att hon inte lever längre, vetskapen om att vi aldrig mer kommer ses eller höras av. Saknaden är obeskrivlig. Jag känner så otroligt starkt för hennes man, hennes lilla dotter, hennes föräldrar, hennes syster. Jag önskar så att där fanns något jag kunde göra för att lindra deras smärta. Men det finns det inte. Inte ens tiden läker detta sår.



Den lycka jag känner över att nu ha fått ytterligare ett friskt och fantastiskt barn är verkligen fantastisk. Men mitt i allt detta bär jag nu en otrolig sorg över att ha förlorat en nära vän. Det är så mycket blandade känslor som rör sig i min kropp, att de många gånger nästan inte känns hanterbara. Å ena sidan är jag så otroligt tacksam över livet och vad det gett mig hittills. Å andra sidan känner jag en enorm bitterhet gentemot livet och vad jag nu förlorat, vad hennes närmaste har förlorat. Livet är inte rättvist och inget alls kan rättfärdiga detta. Allt händer inte av en anledning, helt enkelt.

Den 31 juli var fram till i år ett datum av bara lycka. Det datumet jag fick hem min älskade Armani, min första egna häst. Nu är datumet för alltid nersvärtat och förstört. Det datumet då jag förlorade en bästa vän. 

Skämmes, ta mig fan!

Av två anledningar.
Att inte fler än hälften av vår bys invånare tog sig i kragen och röstade igår. Här bor vi i ett fullt demokratiskt land där vi har otroliga rättigheter och så använder människor det SÅ otroligt fel. Alla kan påverka tillsammans, men var och en kan inte påverka själv.
Genom att inte rösta, bidrar ni till att partier som SD får fler mandat och mer att säga till om.
 
Andra anledningen då. Jo, det här:
 
 
Är det såhär vi vill ha det?
Är det såhär vi vill att våra barn ska få växa upp?
Att aldrig få ta del av mångkultur. Att aldrig få ta del av att människor är olika. Att det är okej att stå för olika religioner. Att det är okej att vara homosexuell. Heterosexuell. Transexuell och allt var det nu mer finns.
Är det okej att, det vi kallar udda, alltså sådant som skiljer sig från den "normala normen" fryses ut, hatas, jagas och så vidare.
Är det okej att många av värderingarna är precis samma som under andra världskriget och det människor då fruktade?
 
Nej. Skämmes ta mig fan. Detta ska inte mina barn behöva växa upp till. Här gillar vi olika och det hoppas jag att fler gör. Jag vill verkligen tro att fler gör det.
Jag hoppas att fler tänker efter, ser detta som ett uppvaknande och tänker till vid nästa val - redan i höst. Att fler går och röstar och ser att deras röst är jävligt viktig.
För utan era röster ger vi bort mandat till partier vi (jag hoppas ju vi är "vi" och inte bara är "jag" i denna fråga) inte alls vill ha in i riksdagen. Eller som igår, i Europaparlamentet. Det är så in i helvete fel. RÖSTA!!!
 
 
Nog rutet
/Fanny

Att leva med en skada

Vad jag vill med detta inlägg är inte helt klart, kanske vill jag bara skriva av mig?
Jag åkte av en häst en gång för 13 år sedan och skadade nacken, whiplash blev domen och något jag har dragits med sedan dess.
Periodvis har det ändå varit helt okej, mer än okej till och med. Jag har verkligen inte mycket att klaga över då min skada nog är betydligt mildare än många andras whiplashskador. Och jag försöker att inte göra det, att inte klaga. Men ibland är det svårt, i helgen var det svårt.
Jag kan ofta inte säga vad de sämre dagarna beror på sådär exakt; ibland är det många väderomslag på kort tid, ibland kan stress eller mycket tungt arbete bidra, eller så kan det helt enkelt vara så att jag har sovit eller ätit dåligt och kroppen säger ifrån. Men jag kansäga såhär, jag har aldrig mått så bra som när jag var gravid med Milton! Konstigt va? Jag hade knappt ont i nacke och huvud under de där nio månaderna. Men sedan kom det tillbaka.
För ett par år sedan blev min bil påkörd av en annan bil bakifrån, när jag stod och väntade vid en korsning. Det var väldigt halt och den andra bilen gled på min bil i en mycket långsam hastighet. Jag hade då min stora fina Honda, en SUV, som inte fick ett enda märke och hade det inte varit så att jag redan var svag i min nacke så hade jag nog aldrig reagerat av "krocken", men nu gjorde jag det och nacken har gjort mer ont efter det.
Jag har ständiga smärtor i nacke och ont i huvudet nästan varje dag. Det strålar ner i hela armarna, så fort jag gör något med dem; plattar håret, flätar håret, kliar Marcus på ryggen, tömmer diskmaskinen och så vidare. Det är tungt och det skrämmer mig att det bara blir tyngre och tyngre, svårare och svårare och gör mer och mer ont.
Jag har börjat höra lite sämre. Inte sådär påtagligt kanske, men så att jag reagerar på det när jag sitter bland många som pratar samtidigt och vid TV'n brukar Marcus reagera på att jag får ha ljudet på så fasligt högt.
 
Samtidigt är jag ju tacksam - det kunde ha blivit så mycket värre! Jag kan fortfarande arbeta, ha kvar mina hästar, göra allt jag vill och mår förhållande vis bra. Sådant måste man ha i bakhuvudet hela tiden, annars kan man ju gå ner sig fullständigt och det vill jag aldrig göra. Det räcker med de "dåliga" dagarna, de dagar när jag har det som mest jobbigt och så ont att jag knappt vet vad jag ska göra. Det är tur att de dagarna ändå är lätträknade.
 
 
Detta inlägg har jag hållit på med i flera dagar nu, det är skönt att sätta ord på känslor och få skriva ner det. Ett tag tänkte jag låta bli att publicera det, men så tänkte jag om och tänkte att det kan ju vara bra att låta andra ta del av det.
Nu har det dessutom kommit helt nya färska rön om detta med whiplash och vad det egentligen beror på, alltså var problemen sitter rent fysiskt och det verkar dessutom gå att göra något åt! Jag ska kika närmare på detta, men just nu verkar det vara i en prövofas och vissa får prova denhär operationen som säkert senare ska utvärderas etc. innan den går i bruk för fler med skadan, spännande!
 
Stor kram härifrån!

Att befinna sig i sitt rätta element

Att befinna sig i sitt rätta element, det måste vara viktigt ibland. Här sitter jag på en riktig tuff liten häst, vid namn Kurt. Ingen häst har slängt av mig så många gånger, aldrig har jag känt mig så värdelös som ryttare som när skithästen slängde av mig tre gånger på en ridtur, medan han var from som ett lamm när min syster satt på honom. Inte någon gång i mitt liv har jag fått så många grenar i huvudet, åkt av en och samma häst så många gånger eller inte lyckats bemästra en häst.
MEN aldrig har jag heller känt mig så stolt som den dagen jag lyckades överlista honom. Aldrig har jag känt mig som en så bra ryttare som när jag klarade en hel ridtur i alla gångarter, utan att åka av. Aldrig har jag väl lärt mig så mycket om just ridning, som jag gjort av denna lille häst.
En ryttare ska trilla av hästryggen hundra gånger, innan denne är en riktigt bra ryttare, sägs det. Jag vet inte om det stämmer, men på en shettis (<--- i alla fall på Kurts) rygg trillas det av massor av gånger och mina hundra trillades nog från just denna hästrygg. Jag har denna shetlandsponny att tacka för mycket!
 
 
Fotot hittade jag hos mina föräldrar, när jag satt och jobbade härom dagen. Så himla fint och ett viktigt foto för mig. I Kurt ser jag massor av Malva. Malva är himla lik honom och det känns sådär superviktigt, utan att jag kan förklara varför (kanske behöver man bara läsa det jag skrev ovan, för att förstå).
Inte för att jag direkt hoppas att Milton ska få mitt intresse för hästar, det är något han helt kommer få välja själv och inget jag vill påverka honom i. Jag bryr mig inte heller, missförstå mig rätt - jag kommer dela Miltons fritidsintresse, vare sig det är fotboll, hästar, hockey eller balett - helt fritt. Men lite skulle jag vilja, om några år, att jag får se honom då och då på Malvas rygg och lära sig allt det där som jag lärde mig på en annan shettisrygg. Det är bra för självförtroendet på många plan. Och så hade det varit så fint att ha en likadant foto på Milton och Malva, som jag har på mig och Kurt.
 
Kram på er

Ännu mer semester!

Igår valde vi att åka iväg ett dygn, så vi hängde med svärföräldrarna till husvagnen. Så jädrans mysigt!! Husvagnslivet är bra härligt alltså! Både Marcus och jag har ju semestrat mycket i husvagn under våra uppväxter och det är något vi gärna överför på Milton och vill låta honom uppleva det också :)
 
Inte nog med husvagnslivet. I Sölvesborg är det nu Killebom och Milton har för första gången i sitt liv fått åka karusell - himla populärt kan jag lova! Milton ville åka mer och mer och mer och mer!
Jag blir helt lycklig av att se lyckan och glädjen i Milton, det får mig att må så bra och då inser jag att vi ger Milton ett himla bra liv. En trygg och lyckig pojke, som vågar visa humör och vågar säga vad han tycker och leker med det han vill. Att glädja en treåring såhär mycket för 35 kronor per åktur, är värt massor. Tänk att vara tre år och glädjas åt att åka en långsam karusell på en festival. Livet är bra fint! Milton är bra fin!!
 
 
Tänk att vi har ett så fint barn! Oj vad jag sitter och saknar honom just nu.
 
 
Det var vad vi gjorde igår kväll. Idag åkte Milton och jag först buss upp till centrum från campingen. Efter det åkte vi, tillsammans med faster Moa, mini-tåg ner till campingen igen. Himla poppis det också, men inget slog karusellerna från kvällen innan ;)
 
 
 
I eftermiddag och ikväll är det helt andra bullar från min sida. Marcus skjutsade hem mig från husvagnen tidigare idag och körde sedan tillbaks. Killarna stannar alltså kvar där till imorgon, medan jag och min lilla Yda är hemma hos de andra djuren och OJ vad jag njuter! Ett par timmar slog jag ihjäl i eftermiddags hos mina föräldrar, sedan for jag hem. Väl hemma har jag hunnit med att storstäda (hur skönt är inte det att ha det gjort då?!), handlat och lagat mat, ätit mat såklart och druckit ett par glas vin...
 
 
...efter det tog jag Yda på en längre rask promenad, stannade till vid vänner på hemvägen och sa hej mitt i deras renoveringskaos, heja heja! Väl hemma igen plockade vi in lite grejer som låg ute och skräpade och gick sedan in. Här sitter jag nu, vid datorn och njuter av lugnet - gode gud vad det är skönt att vara helt själv såhär ibland!
 
Vi hörs imorgon, kram på er!

Vilken kväll!!

Och jag vill inte att den tar slut! Vädret är sådär superperfekt som det bara är typ en gång per år känns det som; det går att sitta ute halva natten, fortfarande går jag i shorts och jag har varit ute och gått en lång ganska långsam runda med min Yda, vi har öppnat alla dörrar och fönster och nu börjar här bli behagligt inne, Milton fick somna på soffan ikväll och sova kvar där ett par timmar för det var SÅ varmt på ovanplan.
 
Tidigare ikväll satt jag dock bänkad vid tv'n, klockan 20,00 var det ju dags för Sommar med Ernst - äntligen!! Jag "festade" därför till det lite extra och korkade upp en flaska rosé som jag var bra nyfiken på. Och vinet uppfyllde verkligen mina förväntningar - riktigt gott och läskande, rekommenderas varmt!
Light as a feather - lägg det på minnet och löp och köp!!
 
 
Till det åt jag jordgubbar, givetvis ;) Minst två skålar jordgubbar med gräddmjölk äter jag såhär års, varje dag.
 
 
 
Blomjakt under promenaden med Yda ikväll, inför morgondagen, givetvis! Blommor från naturen, men även ett par kvistar från Schersminen och ett par blå Aklejor fick vara med, så himla fint! Sådant gör mig glad :)
 
 
 
Ikväll funderade jag över vad det var som lät och kom fram till att det var hästarna som sprang som galningar. Det är ganska ovanligt att dessa två springer och busar, utan anledning så jag blev lite förvånad och orolig faktiskt. Dessa två är två lugna individer som sällan stressar upp sig.
Jag gick ut såklart och jodå, båda två sprang som tokar! Jag vet inte alls varför, kanske var det knott som irriterade dem, eller så lekte de faktiskt bara? Suddiga mobilfoton...
 
 
 
 
Dagens (eller kvällens!) bildskörd. Härliga underbara sommarkväll! Nu ska jag gå ut en sväng igen och njuta av ett litet litet glas rosé till, så gott var det!
Stor kram på er, vi hörs imorgon!

Fitnessfighten

Hej mina vänner!
Fitnessfighten är ju över för maj månad och jag har verkligen kämpat på. Dock blev det mycket slarv nu från Miltons födelsedag och ända till examen egentligen (alltså hela sista veckan), både vad gäller kost och träning.
 
Nu är det ju dags att redovisa mina resultat, som lovat! Jag har gått ner drygt 3 kg i vikt och midjemåttet har minskat med fem centimeter och det är jag otroligt glad över!
 
Jag besparar er mina foton framifrån då jag inte alls är speciellt nöjd med magen.. Den ser fortfarande ganska deformerad ut och inget jag vill lägga upp faktiskt ;)
 
Men från sidan ser det ut såhär, jag håller måttbandet efter det gamla måttet, så ni ser ju skillnaden, häftigt!
 
 
Där ärfortfarande mycket att jobba på, med min kropp och jag ska givetvis fortsätta träna och försöka äta rätt, Fitnessfighten har gett mig en skjuts i rätt riktning och gett mig inspiration till både nya måltider, nya recept och nya träningsövningar.
 
Jag känner mig piggare och har en bättre hållning nu. Och att faktiskt få se resultat är ju fantastiskt roligt och något alla strävar efter, gissar jag på?
Fråga gärna om det är något ni undrar över. Fitnessfightens hemsida, finner ni HÄR (<--- länk!).
 
Stor kram!

Examen Examen Examen!

Hej på er!
 
Mycket har kretsat runt examen nu sista veckorna och framför allt de sista dagarna såklart :)
Mitt examensbevis ser ut såhär, det var en mycket speciell känsla när jag fick kuvertet i min hand. En känsla som gjorde mig glad, stolt och upprymd!
 
 
Här är jag och min fina fina klasskompis, vilken fin dag vi och de andra fick i fredags!
 
 
Fredagskvällen spenderades sedan hemma hos mina föräldrar, där vi firades både jag och min syster. Där var såklart våra båda respektive sambos och denna tuffe lille kille ;)
 
 
Igår under dagen förberedde jag och syrran för examensfest i vår festlokal ;) Jag älskar vårt garage!!
 
 
Kvällen var superkul med våra närmsta vänner. Ungefär såhär suddigt var det kanske för vissa, haha ;) Kvällens roligaste foto! Om ni har svårt att urskilja vilka detta är så är det, från vänster: Lina, jag, Mimi och Gustaf. Vi är som syskon och är uppväxta tillsammans, är så glad att ni var här!!
 
 
I förmiddags städade jag och Mimi. Garaget har sett bättre dagar, haha.. Mycket burkar och flaskor var det...
 
 
Vi bjöd som sagt in våra närmsta vänner, de vi umgås mest med och har mest kontakt med, både gemensamma vänner och vänner var för sig. En jätterolig blandning och en riktigt kul kompisfest helt enkelt. Vi har bra vänner!!
 
Nu är det sängen som gäller här, välbehövligt efter allt för få timmars sömn natten till idag. Vilken fantastiskt fin och rolig examenshelg jag har haft, få jättemånga vis. Supersupersuper och TACK för all uppvaktning, jag är evigt tacksam!
 
Ha det fint, stor kram!

Efter examen

Jag lever ;)
Idag är jag lite mindre pigg än jag var i fredags morse när fotot togs ;)
Min fina klänning är jag så himla nöjd med!! Den är så fin och passar till många olika tillfällen. Dessutom älskar jag klänningar med denna rygg, vackert!
Återkommer senare idag, med ett mer utförligt inlägg om examen och dessa två dagar :)

Kram

Examen!

Godmorgon! Frukosten har intagits utomhus med solen i ryggen. Det är examensdag och som jag njuter och insuper känslan av att jag är klar. Jag är galet stolt över mig själv och blev än mer stolt när jag härom dagen tittade igenom mina slutbetyg.
Stolt över att jag rott allt i hamn, inte bara med skolan, utan så mycket mer; ekonomiskt sett är det inte lätt att vara student, speciellt inte med barn, hästar och hus. Men vi har fixat det!
Jag har oftast planerat min tid väl, funnit tid till Milton, till mig själv, till studier och till mycket annat. Mycket är en prioriteringsfråga absolut, så ganska väl har jag nog ändå prioriterat.

Marcus har varit en klippa under dessa två år. Vad hade jag gjort utan honom? Även andra barnpassare som ställt upp med kort varsel många gånger, ni har varit guld värda!!

Nu ska jag svira om och göra mig i ordning. 11,30 samlas vi för examenslunch. Vilken underbar dag!
Hoppas ni andra får en fin dag, ni också. Stor varm kram!

Färdig student!

Känslan i kroppen är just obeskrivlig. Jag har två veckors studier kvar, men är egentligen färdig. Idag hade jag min sista examination, kanske någonsin?! Jag har studerat två år och är färdig marknadsförande och företagssäljare. Jag har lyckats kombinera småbarnsliv, djur, hus, studier och mycket annat och det har gått bra! Fy fasen vad JAG är bra!!
Vi rodde hem detta, jag och Marcus; rent tidsmässigt, ekonomiskt och det har gått över förväntan.
 
Nu ska jag hämta min Milton. Nu tänker vi hålla helg. Nu ska vi njuta av helgen. Fy fasen vad skönt detta ska bli! Som jag har längtat! Stor kram
 

Sol i sinnet

Idag känner jag mig lycklig. Jag har något så fruktansvärt ont i min käke, smärtan är både olidlig och obeskrivlig för tillfället. Men jo, jag känner mig lycklig ändå. Jättelycklig. Jag tror det var ridturen igår som gjorde det. Tänk att något (i mångas ögon ganska litet) kan göra en så lycklig. En halvtimmes skrittur på en pigg häst och superont i käken hela tiden. Att få lyssna till min Armanis hovar och bara insupa våren.
 
Att sedan gå ut i hagen strax innan 20,00. Fylla på vatten och borsta på lilla Malva en stund, få lite kärlek tillbaks från hennes sida. Även det gjorde mig full av lycka. Den vänskapen som uppstår, det lugnet som infinner sig. Den harmonin i mig. Det ger mig sol i sinnet, samtidigt som kvällssolen håller på att gå ner bakom björkarna.
 
 
Snart hoppas jag att käken är bra igen. Det lär förvisso dröja om jag får tro min känsla, dessvärre... Inflammation i käkleden är inte att leka med, kan jag tala om för er och då tycker jag mig ändå ha en relativt hög smärttröskel. Till dess får jag härda ut helt enkelt och hoppas att jag orkar med att motionera en eller två hästar litegrann, vi är på gång igen nu, mina storglin och jag! Idag eller imorgon är det Malvas tur att få komma ut, tömkörning står på schemat. Förmodligen imorgon, idag ska jag smörja hennes sele, så den blir lite mer medgörlig :)
 
Nog för nu, vi hörs! Stor kram

Födelsedagsmorgon

Hej på er! Inte många foton som tagits idag, men jag bjuder på ett morgonfoto med två rufsiga människor, haha! Vi bjuder på den, Milton och jag :)
Jag fick som jag ville - pannkakor till frukost. Hur gott på en skala?! Jag älskar't!!
Nu ska jag ut och mocka, det måste ju göras, även på födelsedagar. Ganska skönt i och för sig, ut och röra lite på mig efter kakor och tårta :)

Dags att sätta fart, ikväll blir det film och popcorn med min älskade :) Kram

Mot London

Tidiga morgnar är ju inte min kopp te.. Men i morse gick det ändå förhållandevis lätt att gå upp, såklart!

Nu mot London!! Vi hörs när vi hörs :)

Stor kram

Pass

Idag hämtade jag ut nytt pass, snart London :)
Lite har hänt sedan det gamla fotot, inte minst ansiktsformen va? ;) Det är alltså det understa som är det nya.
Hoppas ni har en fin dag framför er, kram så länge

London - snart så!!

Hej vänner! Idag har jag fått en SÅ fin sak av min mamma, tack tack TACK snälla mamma!! En resväska och inte vilken resväska som helst, en orange. Folk som känner mig vet att jag tycker så mycket om just orange, så denna passade ju mig alla tiders :)
 
Bildbevis givetvis! Inte världens bästa foto såklart; iPhonekamera är verkligen värdelöst.... Men visst är väskan fin?
 
 
Jag åker ju till London om lite drygt en månad, därför passade denna lite extra nu såklart. Ska bli så underbart att få använda väskan, även om jag nästan tycker den är för fin att använda ;)
Och SOM jag längtar till resan, jag åker med min klass och våra lärare; några studiebesök, men mest fritid skulle jag tro. Och att få flyga, jag älskar sätta mig i ett plan och bara få sitta en stund, med gott samvete, lite som när man åker tåg, just känslan av att man inte kan göra något förutom att sitta, utan att behöva få dåligt samvete, det gillar jag ;)
 
 
Hur ser er fredagskväll ut? Jag inväntar min Marcus, som är uppe och lägger Snöret. Sedan är det temys framför film och brasa :)
 
Kram på er!

Det är skillnad...

...på hundpromenader och hundpromenader. Igår munktröja, tights, mössa och gummistövlar. Idag strumpbyxor, kjol, blus, kavaj och klackaskor. Och jo, exakt samma runda :)
Detta visar även att det är skillnad mellan hemstudiedagar och skoldagar. Ni kan säkert lista ut vilket som är vad ;)

Kram

HEJ!!

Hej vänner!
En kort paus i studierna för en snabb hundpromenad och lite friskluft. Detta är att samla ny energi för vi. Två bästisar med mig, en liten lurv och en stor.
Ha en skön dag, vi hörs senare :)
Stor kram

Frukost

Tidigare i mitt liv har jag alltid varit så extremt noga med att äta frukost och knappt varit människa om jag, mot förmodan, missat frukost.
Sedan jag började plugga nu för drygt ett år sedan, skedde det en förändring och inte åt det positiva direkt.. Antingen har jag hoppat över frukost helt, eller slängt i mig ett par mackor eller en tallrik flingor i farten.
Nu ska jag försöka mig på en förändring. Idag till exempel åt jag två ägg och en tallrik med hallon, kesella, kokosflingor och solroskärnor. Te givetvis också :) Vilken frukost va? Så fantastiskt gott!!

Nu studier, hörs senare. Kram på er

RSS 2.0