Vecka 32
Hej på er!
Idag upptäckte jag den där hormonranden mitt på magen under naveln. Med Milton kom den redan i vecka 26 och blev snabbt tydlig. Nu kom den då i vecka 32 och är fortfarande ganska svag.
Vi är mitt i vecka 32 här hemma nu. Ska sluta tjata om hur fort tiden går, men den gör verkligen det. Hur fort som helst!
Igår handlade jag lite "bra-att-ha"-grejer på Maxi igår, nu inför bebistiden. Lika bra när jag ändå var där liksom :)
Men i alla fall. Här har ni magen, vecka 32.
Idag upptäckte jag den där hormonranden mitt på magen under naveln. Med Milton kom den redan i vecka 26 och blev snabbt tydlig. Nu kom den då i vecka 32 och är fortfarande ganska svag.
Såhär ser i alla fall jämförelsebilden ut från sidan :)
Nu kommer snart vänner, dags att sätta fart! Kram på er
Bebbevagnen
Idag kom den, bebisvagnen. Som jag har längtat! Var tvungen att montera den direkt såklart och den är prick lika fin som jag föreställt mig. Äntligen!!!
Nu får den stå på Miltons rum, tills det är dags för användning :)
Vi som visst får ganska stora och långa barn kommer nog gilla denna vagn då liggdelen är lång och ganska så rymlig :) Hoppas nästa bebis blir lika mycket vagnälskare som Milton alltid varit.
Och Milton då? Mest pepp över att han äntligen ska få en ståbräda, haha ;) Och det första han sa när han såg vagnen: "nej, men vilken söt, mamma!", Sötsnöret!!
Dags att sova, tidigt idag! Kram och godnatt
Då och Nu
Igår kväll började jag äntligen att tvätta bebiskläder som Milton hade. Vi hade mest könsneutralt till honom, nästan enbart när jag tänker efter, så oavsett kön på bebisen så kvittar just en sådan löjlig detalj som färger på kläder.
I alla fall, bebiskläder tvättades och jag blev helt nostalgisk. Har min idag store kille varit SÅHÄR liten?! Kan ni förstå det? Att det går så fort. Milton är ju en stor fyraåring, snarare som en femåring. Och tänk då att vi snart ska ha en så liten till! Det är svårt att greppa, för i mina ögon är Milton fortfarande ganska liten.
Det är oavsett vilket, så roligt att få plocka upp bebiskläderna. Jag hittade Miltons vagnmobil (även om jag tänkt beställa en egen till denna bebis) och pinglan som också hängde i vagnen (som ska få hänga där denna gång också). Jag höll dem båda mot mitt bröst och blir sådär tårögd som nog bara en förälder kan bli. Och idag kanske vagnen kommer, åååååååh! Nu helt plötsligt längtar jag lite extra efter bebisen! Påminn mig om det i höst när jag lider av sömnbrist, bebiskräk, en störig hund, ett stökigt hem och ett företag som måste skötas, haha... Då ska jag se tillbaka på just sådana här inlägg och tänka att livet ändå är himla bra, trots allt.
Kram!
Vecka 31
Håll i er - foton från vecka 31 kommer här!
...och så andra sidan :)
Först ena sidan...
...och så andra sidan :)
Och jämförelsebildensom är den absolut roligaste, enligt mig. Som alltid, Miltonmagen till vänster och så Småsyskonet till höger. Fortfarande störst med Milton, men magen ser spetsigare ut nu va?
Jättekonstigt då jag, som hela denna graviditet, känner mig SÅ mycket större denna gång än med Milton. Allt handlar såklart om i vilken form jag var i innan varje graviditet och jag var verkligen mycket mer tränad med Milton än denna gång. Nu - bild!
Kram och godnatt!
Vecka 30
Sent inlägg men idag är det ju en så spännande och händelserik dag i och med EU-valet att detta inlägg nästan glömdes bort.
I alla fall, vecka 30 nu för bebisen i magen och idag är det ju exakt två månader kvar till beräknat snitt. Nu går det fort...
Bilder dårå!
Och så jämförelsebilden med Milton till vänster som vanligt och nästa barn till höger :) Vad säger ni? Milton-magen fortfarande lite större va?
NU ska jag försöka sova. Kram och godnatt!
Mors dag!
Idag firar vi alla mammor, de starkaste och finaste människorna i våra liv. Jag hoppas Milton ser mig så också, som en av de starkaste och finaste han vet.
Denna dag firar jag med att inte vakna upp till paket och skönsång, då Milton sov hos mormor och morfar.
Nu är min mamma firad med paket och Snöret är hämtat och hemma igen. Av honom och mormor fick jag är SÅ fin pelargon!
Denna dag firas även med att det är dagen då det är exakt två månader kvar till beräknat snitt. För fyra år sedan firade jag dagen på BB och hade precis blivit mamma för första gången. En speciell och fin tanke att bära med. Och nu detta, två månader kvar till nästa barn.
Tänk ändå. Vad tiden går fort. Och att min Milton är såhär stor nu. Snart fyra år och min femte mors dag (blir det ju; -10, -11, -12, -13 och nu -14). Härligt!
Kram och hej!
Vecka 29
Mitt i vecka 29 nu, galet!
Och så Milton till vänster och Småsyskonet till höger :)
Veckan har ju inneburit snittbeslut och det känns ju fantastiskt. Det betyder ju dessutom att det inte alls är 11 veckor kvar, utan bara knappt 10, gulp!
Min rygg krånglar något infernaliskt. Alltså inte foglossning utan en låsning högre upp i ryggen. Imorgon s.k.a jag ringa till sjukgymnasten. Jag måste göra det.
Foton finns givetvis, det är ju så roligt!
Och så Milton till vänster och Småsyskonet till höger :)
Tror jag var större med Milton?! De första säger det, men jag känner det som att det är tvärtom. Kroppen är inte riktigt med mig denna gång tror jag ;)
Precis hundpromenad.
Precis hundpromenad.
Nu film.
Kram och hej!
Den 25 juli...
...blir vi tvåbarnsföräldrar!
Nu är det alltså bestämt. Efter två aurorasamtal och idag ett samtal med en läkare bokades det in och det känns så himla bra, äntligen är det bestämt och vi fick igenom det.
Miltons förlossning var verkligen det värsta jag någonsin varit med om och något jag aldrig vill utsätta mig, Marcus eller en bebis för igen. Och jodå det finns dem som haft värre förlossningar än vi, men vår var verkligen tuff och, för mig och Marcus, hemsk på många vis. Jag vill inte alls gå in på det här inne, men jag kan väl säga att om jag inte hade kunnat få igenom ett snitt, hade jag aldrig skaffat fler barn.
Första aurorasamtalet var tufft, jag fulgrät och snorade mig igenom den timmen, hahaha.. Det var tufft att prata om allt igen helt enkelt. Andra gick mycket lugnare och idag med läkaren var jag mest nervös över att vi inte skulle få det beviljat eftersom vi visste att det var idag det skulle bestämmas.
Redan innan samtalet var vi ganska spaka och hjärtat slog lite snabbare. Men av andra orsaker - vi var först på plats vid en trafikolycka påväg in till sjukhuset, gulp! Allt gick verkligen så bra det bara kunde, trots hög hastighet (precis innan en motorväg tar vid) och vi kunde efter en stund få köra från platsen, efter att polis, ambulans, brandbil och bärgningsbil kommit dit.
I eftermiddag blev det ytterligare ett besök på sjukhuset för vår del, med en Milton med krupp, suck.. Stackaren! Men oj vad snabbt det gick där inne! På en halvtimme var vi färdiga och kunde få köra hem igen. Nu sover Snöret och jag hoppas han får sova mycket inatt, då han inte är bortskämd med det de två senaste nätterna.
Nu tänker jag lägga mig raklång på soffan och bara vara. Det tycker jag att jag är värd, efter denna lite tokiga dag!
Stor kram!!
Vecka 28
Tjohej vad tiden går!!
Nu är vi i vecka 28 :) Det grämer mig lite att jag slarvade ett par veckor med att fota magen med Milton så just vecka 28 har jag ingen jämförelsebild.
Men här är i alla fall veckans bilder med denna bebbe.
Helgen har för övrigt gått galet fort, som alltid! Idag har vi varit på Miltons första riktiga barnkalas - så himla kul!! Vi föräldrar var också med och lika trevligt hade vi :)
Ikväll har vi äntligen börjat måla tak igen, denna gång ovanför trappan i vårt så kallade datorrum - äntligen ska jag få en ordentlig arbetsplats! Taket är nu målat en gång, tre varv kvar.. Sista kvadratmetern var tuff; en låsning i ryggen, foglossning, min whiplash och så sammandragningar underlättar inte direkt, haha.. En man hade aldrig gjort det med samma krämpor ;) Han målade intill ikväll, Marcus alltså, och som hejarop fick jag "kom igen, vi är snart färdiga!" När jag hade hoppats på "sätt du dig ner älskling, jag tar sista biten", men man kan ju inte få allt ;)
Nu strax sängen, jag behöver sträcka ut kroppen. Kram och godnatt
Vecka 27
Hej söndag!
Denna vecka är vi inne i vecka 27, tiden går!!
Lite bilder dårå... En sida...
...och så andra den andra.
Och så har vi här Milton till vänster och Småsyskonet till höger. Same, same typ va?
Nu Beck, släppa in hästarna, lite mer Beck och sedan natt :)
Kram på er!
Vecka 26
God kväll!
...och så andra...
...och så jämförelsebilden!
Hoppas helgen varit fin, det har verkligen min varit. Nu är Marcus hemma igen och hela familjen är därmed samlad. Dock sover precis alla andra utom jag nu, men alla är ju i alla fall hemma :)
Nya magbilder förresten! Vecka 26!!
Ena sidan...
...och så andra...
...och så jämförelsebilden!
Milton vänster och Småsyskonet höger.
Precis som förra veckan ser Miltonmagen lite större ut va? Men denna känns betydligt större vill jag lova, phuuuu..
Kram och godnatt!
Vecka 25
Hej igen!
...och jämförelsebilden med Miltonmagen till vänster och Småsyskonbilden till höger. Det år relativt jämnt, eller?
Dags för de där magbilderna :D
Veckorna går så galet fort!
Här är ena sidan...
...och så andra sidan...
...och jämförelsebilden med Miltonmagen till vänster och Småsyskonbilden till höger. Det år relativt jämnt, eller?
Men alltså. Bilderna är verkligen inte superattraktiva, hahaha.. Denna gång är magen verkligen inte sådär fin som den var förra gången ;) Tro mig, jag älskar den prick lika mycket men utseendemässigt finns där mycket att önska, haha!
Det ska verkligen bli så roligt med ett syskon åt älskade Milton. Han längtar hur mycket som helst och vi också. Även om jag längtar med en skräckblandad förtjusning och har kejsarsnitt, kolik, sömnbrist och företag inpräntat i huvudet. Blandat med fina saker som bebismys, storebror Milton (!!) och ny barnvagn (haha..) som jag verkligen ser fram emot. Kluvet det där.
Förra gången visste vi ju inte bättre. Visste inte vad som väntade. Dock känner jag mig klokare på ett annat vis denna gång. Och kommer inte alls känna samma prestige som förra gången. Förra gången var det ju dessutom lättare att fixa allt själva. Nu har vi ju faktiskt Milton också att tänka på. Och mitt företag. Det krävs annat och mer helt enkelt.
Kvällstankar ;)
Kram och godnatt!
Vecka 24
Ja vi hoppar vecka 23 helt enkelt så tiden rann ifrån oss lite där och annat kom emellan. Men nu kör vi vecka 24, färska bilder sedan nu i morse!
Och vara för att det är lördag så bjuder vi på första framifrån, ja ske enda ;)
Och så den roligaste - jämförelsebilden!
Ena sidan...
...och så andra sidan
Och vara för att det är lördag så bjuder vi på första framifrån, ja ske enda ;)
Och så den roligaste - jämförelsebilden!
Vad säger ni? Vilken är störst? Miltonmagen till vänster och nu småsyskonmagen till höger.
Ååååhh! Jag älskar att följa jämförelsebilderna!!
Nu är det dags för frukost här. Kram!
Vecka 22, på riktigt!
Nu ska vi se, nu ska det fungera!
Sidobildera först.
Och så jämförelsebilden med Miltonmagen, veckans roligaste bild enligt mig :D
Milton är den mörka vänstra bilden. Miltonmagen har liksom kommit ifatt, storleksmässigt denna vecka. I bild upplevs den dessutom större tycker jag, håller ni med? Jag minns att Miltonmagen i denna vecka var relativt hård och "gravidig", det är inte denna magen, haha.. Som sagt, jag är inte alls lika fit nu som för fyra år sedan dessvärre. Men äsch, det får jag väl ta en annan gång, bli fit igen.
Tycker ni det är roligt att se dessa bilder, eller det är kanske mest jag själv som tycker det? Ser ju på statistiken att många fler är här inne och kikar nu, än innan jag outade min graviditet, ett populärt ämne minsann ;)
Kram och hej!
Vecka 22
Japp, igår 22 fulla veckor. Jag har nog sjukt dålig koll, trodde jag var en vecka längre framåt än vad jag är. Blir helt förvirrad av hur en ska räkna, men jag räknar fulla veckor (så idag, enligt det andra sättet är jag ju idag i vecka 23 va? 23+0 igår, detta borde jag kunna..).
I alla fall, vecka 22-bilderna coming up!
MEN nu har jag tydligen stora problem att ladda upp bilderna, suck..
Bjuder på denna så länge, ur Miltons synvinkel ungefär ;) Lite härlig på något vis. Som en liten, krackelerad medicinboll ungefär.
Lovar att återkomma med bilderna imorgon.
Kram och godnatt!
Vecka 21
Japp, 21 fulla veckor i tisdags. Fotona togs då, det är bara det där med att ta mig tid att lägga upp inlägget ;)
Såhär ser jag ut nu. Ena sidan:
Och så högran:
Jämförelsebilden. Ja vad ska man säga? På bara en vecka har jag verkligen dragit ifrån Milton-magen ;)
Bjuder på dessa!
Hörs senare, kram och hej!
Vecka 20
I tisdags gick vi in i 20 fulla veckor och det betyder att det är dags för magen-varje-vecka-inlägg. Ja, egentligen skulle ju detta inlägg publiceras då och inte idag, men jaja.. Bilderna är i alla fall tagna i tisdags, så de ljuger inte ;)
Denna gång blir det nog mest från sidorna, det är trevligast helt enkelt. Och så är det ju roligast, det är ju så skillnaden syns. Dessutom är inte min mage vad den en gång har varit, så jag besparar er den synen (och jag skulle inte känna mig helt bekväm med att visa den.
Så, vecka 20 - here we go! Halvvägs!!
Jämförelsebilden för denna vecka har ni ju redan sett, men jag bjuder på den igen :)
Milton till vänster och nu då till höger.
Kram och godnatt!
Nu jämför vi!
Nu är det dags för första jämförelsebilden - det absolut roligaste med graviditeten denna gång!
Jag fick för mig att med Milton i denna vecka (20) var jag i stort sett helt platt fortfarande och denna gång känner jag mig betydligt större. Det stämmer ju inte, hahaha..
Den vänstra bilden är med Milton och den högra (randiga toppen) är nu. Det ser ju ungefär likadant ut, förutom de befintliga bistningarna på magen denna gång, dårå ;) Det är oavsett så himla roligt att se, att få göra det igen, att få jämföra med förra gången - vilken grej egentligen!
Dags att jobba vidare, kram från mig!
Tack, tack, tack!
Vilken respons på mitt förra inlägg, ni är ju för härliga...!
Jag känner mig helt överväldigad. Någonstans känner jag mig väldigt speciell och nästan lite viktig. Men hur löjligt är inte det? Alla mammor har ju någon gång gått igenom exakt samma sak. Med det inte sagt att vi inte är viktiga eller speciella, men mest vill jag vara viktig för mina (hur konstigt känns inte det att skriva då?!) barn. Det måste vara det enda som betyder något.
Men oj så tacksam och lycklig jag blev av all respons igår, det kändes verkligen hur fint som helst. Och i morse satt jag med mitt lilla barn, som snart kommer kännas så stor, i knät och njöt av att han är just han. Tänk att jag snart kommer känna samma sak, fast kanske ändå olika, för ytterligare ett barn?
Många frågar hur jag mår och jag ska absolut inte klaga. Med Milton mådde jag så jäkla bra, tror aldrig att jag har mått så bra i hela mitt liv. Jag med min dåliga nacke har ju ständigt ont, men under nio månader kände jag ingenting. Konstigt va? Lite ischias-ont hade jag, men det var verkligen inget att gnälla över.
Under denna graviditet har jag mått sådär faktiskt; lite illamående, lite foglossning, lite ischias-ont, jävulska humörsvängningar och nästan känt mig lite deprimerad stundtals och jag kan inte sätta fingret på vad som gjort att jag mått sådär halvdant. Nu börjar det dock vända och mest ont har jag av foglossning, även om det helt klart är hanterbart så länge jag tänker på det (vilket är svårt, när man är som jag och gillar att "ta i" och tvättade bilarna i söndags och måndags, mockar, flyttar spånbalar, planterar, gräver och grejar..).
Och så är jag väl lite orolig. Nu vet man ju lite vad man kan "gå miste om" ifall något händer. Och inte bara det, jag kommer aldrig gå igenom en vanlig förlossning igen och är fortfarande lite orolig över att jag inte ska få ett snitt beviljat. Mer om allt det en annan gång. Jag har aldrig skrivit om Miltons förlossning här inne och kommer nog inte göra det heller, men jag vill helt enkelt inte gå igenom en vanlig förlossning en gång till, varken för min skull eller för barnet.
Nu måste jag återgå till jobb, vi hörs senare. TACK än en gång!! Kramar
Favorit i repris
Ser ni samma sak som jag? Surprise! Milton ska få bli storebror och i sommar är det dags för en liten bebis att se världen, om allt går som det ska. Den lyckan alltså. Och oron och alla andra känslor i en salig blandning. Vi har gjort det en gång och det känns fantastiskt att vi ska få uppleva allt igen, med ytterligare ett barn - vilket privlegium!
Nomaderna skaffar barn vart fjärde år, av den enkla anledning att man inte kan bära två barn samtidigt, hörde jag i en podcast för ett tag sedan. Jag vet inte om det stämmer, men tanken är väldigt fin tycker jag. När vårt första barn är så pass stort, att han nu gått från bebis till toddler till barn, har blivit mer och mer självständig och har en stor förståelse för så mycket mer (med det inte sagt att han är stor, inte alls!), så ska han nu äntligen (enligt honom själv) få ett litet syskon, som han längtar och vi också.
Jag är nu i vecka 19, idag tisdag 19 fulla veckor och då räknas det väl som att jag är i vecka 20?
Så, där har ni alltså veckans stora nyhet! Givetvis kommer jag visa magbilder, precis som jag gjorde med Milton, ifall någon skulle vilja se :) Även denna gång kör vi bilder en gång i veckan. Det roligaste är ju nästan att nu kan jag jämföra med Milton-magen, så en Milton-mage-bild kommer också komma upp.
Jag önskar er en fantastisk kväll, kram!
