Milton!

Igår var det mycket Milton-tid. Först åt vi frukost bara han och jag och lillebror åkte till dagis med Marcus. Ja det är säkert lite kontroversiellt, att lämna det lilla barnet för att hålla det stora hemma. Men vi skulle till vårdcentralen och jag var inte sugen på att ta med mig en busig ettåring.
Efter vårdcentralen fick Milton åka till dagis några timmar och jag till jobbet. På eftermiddagen hämtade jag honom tidigare för då var det dags för läkarbesök. Milton har fått borelia, konstaterades det. Rätt obehagligt, men han är, förutom ett jättestort utslag på halsen, precis som vanligt. Så vi tar det med ro.

Och vilket stort barn jag har fått helt plötsligt, konstaterade jag. Inte klokt. I väntrummet satt han en halvtimme på en stol bredvid min och väntade. Han skulle inte leka med leksaker eller läsa en bok. Nej han skulle bara sitta där med mig och vänta och prata. Hur gick det till?!

Min älskade femåring. Min Milton. Som alltid innan varit pappas pojke, men som nu mer och mer är påväg att bli mammas pojke. Barnet jag alltid kommer hålla ett extra vakande öga på. Barnet som är det vackraste jag vet.



Eller som senare igår när han skulle svälja tabletterna. Vi var lite nervösa över det då han ska ha nio tabletter/dag i tio sagt... En nervositet som var helt obefogad. Det var ju inga problem alls!
Det är rätt fantastiskt ändå. Att följa ett barns utveckling och helt plötsligt se att hen kan sitta still i ett väntrum eller svälja tabletter istället för flytande medicin. Till exempel. För jag slås ofta av den där utvecklingen som mina barn gör. Det är så häftigt.


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0