Han klättrar.

Alltså han har klättrar länge. Men idag klättrar han på riktigt. Han klättrar på allt. Han har idag försökt att klättra ur både matstol och kundvagnar. Han klättrar på hyllorna i köket och på alla leksaker han kan komma på att klättra på.
Eller som i förmiddags. Han klättrade upp på köksbordet. Jag pratar givetvis på min Sparv. Den nöjdaste, lugnaste och godaste bebisen ever, men som sedan har dragit ifrån och utvecklats till södra Sveriges mest klåfingriga, busigaste och roligaste unge!


Alltså vi har inte en endaste lugn stund med denna lillebror och jag skulle ljuga om jag sade att det inte är jobbigt (för det är det! Inte ens lugn på natten är han ju..), men samtidigt är han så fantastiskt rolig med alla sina påhitt. Aldrig trodde jag att det kunde vara så jobbigt med ett litet barn (cred till Milton och hans lugna härliga sida). Men aldrig trodde jag heller att det kunde vara såhär roligt! Alltså vi har verkligen galet roligt åt och med Dante (mest åt honom förvisso, hahaha!).

Och som jag älskar detta lilla barn. Tänk att jag har två barn, att älska så mycket. Vilken skatt!



Nu sängen för hela slanten. Marcus påminde mig ikväll om att klockan ska ställas om inatt, hjälp! Kram


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0