Milton 5,5 år.

Hej Milton!

Idag blir du 5,5 år, femochetthalvtår. Det är rätt galet egentligen. Hur gick det till, att du blev såhär stor?!



Milton. Som femåring uppskattar jag dig som aldrig förr. Vi har mycket gemensamt och jag ser mer och mer vilken person du verkligen är och håller på att bli. Vi är väldigt olika på många vis, men samtidigt mycket lika. Du är det av mina barn som uppskattar djur och känns som en djurmänniska. Vi möts alltid i det, du och jag.



Du är den person jag helst hänger med och du har utvecklats till en så härlig och rolig kille. Som när vi var i Stockholm du och jag, minns du? Så otroligt kul vi hade det och jag är så glad att jag fick uppleva det med dig.

Dina största intressen nu som femochetthalvtåring är något jag dessvärre inte delar; att titta på tecknade serier och iPaden eller tv'n. Du är så lik din moster på många vis. Ett är just det, att förlora dig in i en låtsasvärld av film eller tecknad serie.

Du är ett barn med mycket djupa och, ibland, mörka tankar. Du är ett oroligt barn många gånger som tänker mycket på döden, är rädd för mörker och för att vara ensam. Jag känner mycket starkt för dig när du känner och tänker som du gör och vi försöker alltid hjälpa dig att reda ut dessa tankar. Och även om jag tycker det är svårt att hjälpa dig, så är jag otroligt glad över att du ändå öppnar dig och berättar om dina tankar. Jag vill att du alltid ska känna, att du kan göra det, prata med oss.



Du har nu varit storebror i snart 1,5 år. Och ni har så roligt ihop! Ibland går lekarna överstyr, men oftast har ni roligt tillsammans och du har jordens tålamod med din busiga lillebror. Och precis som förra året måste jag säga att du inte en gång har gnällt över att du fått stå tillbaka för Dante och hans oförmåga att gå själv, vänta på mat och så vidare. Du tar det hela med ro och har koll på hur det fungerar. Vissa saker är till Dantes fördel och andra är till dina. Jag är väldigt tacksam över den förståelsen du ligger inne med, ska du veta. Du är fantastisk, Milton.



Milton. Jag är så glad att du är just du: en bestämt kille med ett jäkla humör. Språket är fördelaktigt och du är bra på att uttrycka dig verbalt, använd alltid den styrkan och var inte rädd för att tala och stå upp för dig själv. Du är fantastisk och så himla rolig. Du har alltid haft humor och har fortfarande, vi skrattar mycket tillsammans. Mitt fina stora, långa barn. Vad gjorde vi egentligen innan du fanns?

Vi älskar dig, Milton. Mer än du någonsin kan förstå.


Kommentarer
Camilla

Fina, stora Milton! Tycker inte det var alls längesedan du skolades in på Bergmanskan och vi fick bära runt på dig, då du inte kunde gå! Var blir tiden av?

Svar: Fina Camilla, vi tycker inte heller det är alls längesen ni skolade in och bar omkring på den där lilla ungen - som nu har blivit så stor!! <3
Fanny Lindborg

2015-11-30 @ 16:45:12
URL: http://lillafritzson.blogg.se
Anonym

Fanny! Jag blir helt varm och tårögd när jag läser dina fina rader. /mamma

2015-11-30 @ 20:40:47
Tvilling

Världens bästa Milton och familj ❤️

2015-12-14 @ 21:17:23


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0