Syskonmatchning 2.0
Alltså jag matchar inte pojkarna sådär värst ofta. Ibland tycker jag det är roligt att de har lite samma färger på sig, om vi ska iväg eller så. Det är dessutom lite svårt att matcha barn med fyra års mellanrum tycker jag.
Men så ibland dyker det upp tillfällen då jag kan matcha dem sådär underbart fint som jag bara älskar. Att verkligen matcha, men utan att det sticker i ögonen liksom. Som nu, med likadana ryggsäckar; En i storlek stor till Storebroren och en Mini till Lillebroren. Jag pratar såklart om Kånken.
Nu har de alltså äntligen vars en att packa i. Jag har letat begagnade, busat och hållit på och nu så gick det vägen.
Att sedan gå hand i hand med vars en rygga på ryggen. Det är en fin tanke iallafall. Dante verkar inte gå än på ett tag, men sedan så kan de, om de vill, bära runt på sina grejer i vars en Kånken. Tillsammans. Det är fint. Väskorna är fina. Pojkarna är finast.
Kommentarer
Trackback
