Gungstolen och en tiomånaders.

Gungstolen används varje kväll, av Dante och mig. Att gunga till sömns har blivit vår grej och Sparven blir helt avslappnad av det.

Och det är så fint, det är vår stund varje kväll. Och extra fint är det att sitta i just den stolen. Gungstolen från min mormor och morfar. Det gör mig varm i hjärtat liksom. Sådana där generationssaker.




Och igår, förutom detta, så blev vår älskade Lillebror tio månader. Det är rätt galet, vad tiden bara rusar ifrån oss.

Den där blonde blåögde saken (den enda i vår familj med blå ögon!), som bara sitter där vi sätter honom. Den där klåfingriga bebben som tar allt han kommer åt och som har en förvånansvärd framfart med sin gåstol, han som annars mest bara sitter.

Han som först nu börjar visa lite humör, han som tillför vår familj obeskrivligt mycket. Han som vi andra tre älskar så ofantligt mycket. Han, just han, har vi fått i vår familj. Våran Sparv Dante!



Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0