Sämst och bäst.
Vi börjar med det sämsta. Dante har södra Sveriges sämsta nattsömn. Alltså hans sömn är ett skämt och rätt obefintlig oftast. De nätter som varit bra är liksom lätträknade. Ikväll vaknade han efter en kvart, men har sedan dess sovit hos mig i soffan. Antingen på mig eller som här bredvid mig. Supermysigt, men han behöver sova om nätterna. Inte hänga här med oss.
Det är rätt svårt att förstå att han är sådan. För om dagarna är han världsbäst. Han är så enkel och ljuvlig på alla vis! Verkligen! Som idag i stan då han mest hängde i vagnen och kikade på folk. Till och med när vi andra satt och åt, satt han kvar, nöjd och glad, i vagnen och bara tittade. Han bara är mest och är så nöjd med det.
Men det är ju konstigt att samma barn kan vara så olika, vid olika tider på dygnet. Det är rätt fascinerande ändå.
Men jag vill inte på något vis gnälla. Detta är mest ett konstaterande. Jag är så glad och tacksam för mina två barn. De finns dem som förlorar sina barn på de mest vidriga vis och jag önskar så att ingen skulle behöva uppleva sådant.
Kommentarer
Trackback
