När båda barnen och jag glömmer bort tiden
Kvällen spenderades utomhus med båda barnen. Marcus och hans pappa snickrade ihop en låda till mig eftersom jag tycker pallkragar är för små att odla i. I alla fall, sedan stoppade jag fingrarna i jorden och planterade. Vi hann med att sätta ut våra halvvissna solrosor, plantera en rad med sallad och en rad med morötter. Men mer kommer och det är ju så härligt!
Snöret hjälpte till med jorden. Såklart. Gräva är ju liksom alltid roligt :)
Snöret hjälpte till med jorden. Såklart. Gräva är ju liksom alltid roligt :)
Ser ni rabarberplantan? Den fick hoppa ner här i jorden lite provisoriskt härom dagen. Tack Sofie för den!!
Och Liten då? Han hängde här hela tiden. Gungstolen står precis bredvid odlarplatsen, så han satt och tittade på oss hela tiden. Nöjd som alltid, den där lille.
Sedan kom Marcus hem igen efter att ha varit uppe i skogen. Och meddelade oss om att klockan var över 20. Det är så lätt tt glömma tiden, utomhus i trädgården tillsammans med mina minimänniskor. Sådana här kvällar är precis som igår, sådana som lägger sig som bomull kring hjärtat och som jag plockar fram när jag behöver.
Nu tv med en älskad hälft. Kram
Kommentarer
Trackback
