Några dopbilder

Ja, igår var det alltså dop för vår fina lille Dante. Han skötte sig exemplariskt under själva dopet. Lite skrik precis i början, men med lite mat i magen tog han resten med ro. Alla barn var för övrigt så himla duktiga i kyrkan, jag blir lika förvånad varje gång då det egentligen inte kanv ara helt lätt att sitta tyst och still i kyrkan när man är liten, det är ju svårt som vuxen ibland också!
Och här är vi alltså; jag, Alexander, Dante, Matilda och Marcus. Milton var inte så sugen på fotografering, utan hängde med resten till församlingshemmet där det skulle bjudas på dopfika.
 
 
 
Först år vi smörgåstårta, som Marcus och hans mamma knåpade ihop dagen innan. Till efterrätt bjöds det på kokostoppar och bullar som min mamma bakat och så gjorde jag pannacotta av Ahlgrens bilar, en kul grej :)
Flaggorna gjorde jag av tandpetare och washi-tejp.
 
 
Dukningen ja, inget avancerat. Vi körde på vita pappersdukar, porslin som fanns på plats, gröna servetter med vita prickar, murgröna ringlande på bordet, vita rosor och så heliumballonger. Det får gärna vara lite barnsligt på ett barndop, tycker jag :)
 
 
Någon var visst trött och somnade när vi tog lite foton. Den där Sparven alltså. Världens finaste!
 
 
 
Och dopklänningen. Samma som Milton hade, en dopklänning på Marcus sida av släkten. Den är så fin och har använts av många kusiner och kusinbarn. Det är så roligt med sådana traditioner, viktigt på något vis.
 
 
En jättefin dag fick vi igår. Stressigt såklart som det alltid är innan tillställningar. Om ni undrar var Milton höll hus? Överallt och ingenstans ;) Han var inte så pigg på att vara med på bild och det är inget vi tvingar honom till. Vill han inte så vill han inte, helt enkelt. Han hade också en toppendag :)
I alla fall, många fina familjemedlemmar, släktingar och vänner. Några saknades, men många var på plats. Och så fina presenter han fick, vår Dante.
Tänk att vi fick uppleva detta en gång till, med ett barn till. Det är fint! Jag tycker dessutom det är roligt att jämföra lite, om hur våra två olika dop var och det som slår mig mest är att jag var så nervös vid Miltons dop, över att Milton skulle skrika sig igenom hela alltet i kyrkan. Det brydde jag mig inte ett dyft om igår. Jag är tryggare nu än för fyra år sedan, Dante har inte kolik, som Milton hade. Hur de olika dopen blev; Dante skrek mer än Milton, haha.. Så kan det också bli :)
 
Nu ska jag återgå till jobb, innan min yngste vaknar och innan min äldste ska hem från dagis.
Kram och hej!


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0