Först måste jag säga att jag sympatiserar inte på något vis med cirkusar som har elefanter i sina shower. Knappt några djur alls hör hemma på en cirkus. Fast där är jag dubbel, jag skulle gärna vilja se hur djuren har det backstage, så att säga, utanför manegen, på lediga dagar och så vidare. Jag kan tycka att det kan vara okej med tamdjur på cirkus, så som hundar och hästar, om de har ett drägligt liv utanför manegen. Men vilda djur skriver jag inte alls under på.

 

Men igår fick jag tips av Miltons faster om att där var elefanter i stan (TACK Matilda för tipset, utan dig hade det ju inte blivit av). Så igår efter jag hämtat Milton på dagis, satte vi oss i bilen, efter att jag sagt att vi skulle iväg på en överaskning. Han visste såklart ingenting och när vi närmade oss stället där det fanns elefanter tittade jag på Milton, som blev helt tyst då han såg dem på långt håll. Hans ögon glittrade, leendet visste inga gränser, han tittade på elefanterna, på mig och tillbaka på elefanter. Den lyckan jag skådade i hans ansikte lade sig som varm och mjuk bomull runt hela mitt hjärta och jag visste att jag gjort något riktigt bra för honom. För detta gjorde Milton där och då till världens lyckligaste.

 

Alla som känner Milton vet att han alltid varit helt tokig i just elefanter. Detta var första gången han fick se en på riktigt. Eller inte ens en, utan TVÅ! Men garanterat inte sista gången.

Det enda smolket i bägaren var ju just att det egentligen var på en cirkus, i en inhägnad där vi stod längs med en väg och tittade nära på dessa fantastiska djur. Elefanten såg så ledsen ut... Nu vet inte jag hur elefanter ser glada ut förvisso, kanske ser de alltid ut så? Men känslan av att det var på en cirkus fick mig som vuxen förälder att tycka det var lite tråkigt. Men för Milton, var detta en helt fantasisk upplevelse som jag tror han kommer bära med sig länge.