Hej Milton!
Idag blir du 4,5 år. Fyraochetthalvt. Helt galet. Vad tiden går fort. Sedan du blev fyra år har det ju hänt hur mycket som helst. Det största av allt - du har blivit storebror. Äntligen, för som du längtade efter din lillebror. Och nu, nu är du ju världens bästa storebror. Som du längtade efter din lillebror. Du var så himla envis också; han skulle heta Edvin, ingen diskussion om saken... Vi fick medla helt enkelt, så nu heter ni båda Edvin i andranamn.
För ett år sedan var du egentligen ganska liten, om vi jämför med nu. Det är verkligen en utmaning med en verbal, bestämd och envis fyraochetthalvtåring här hemma. Du har alltid svar på tal. Du vet bäst. Du har en attityd som iband inte är av denna värld. Du är "fucking king", som du själv säger, hahaha..
Till min (stora) sorg är du inte speciellt intresserad av djur. Eller jo, men inte som tidigare. Nu är det med sådana där stereotypa pojksaker som hägrar. Tyvärr säger jag, för jag har alltid varit glad över att vi haft djuren som gemensamt stort intresse. Men precis som mycket annat som ändras ju intressena och jag är inte den som är den; jag försöker möta dig i dina nya intressen. Milton, du har ju lätt för att grotta ner dig och nörda ner dig i specifika saker. Innan kunde du alla djur, allt från kobra och annakondor till hästar och åsnor. Nu kan du varenda bil i Blixten McQueen. Helt galet egentligen, men ganska häftigt.
Fast. Det bästa du vet utomhus just nu är att få ta din egen grep och skottkärra och hjälpa mig att mocka. Att ta en egen hökorg och ta hö åt hästarna. Att hänga med mig och ta in hästarna. Och du börjar bli riktigt vass på det, du mockar nästan en hel box själv vissa dagar och det gör mig grymt imponerad och glad över att vi båda tycker om att gå där ute och pyssla.
På tal om häftigt så skrev du ditt första ord häromdagen. Jag svämmade över inombords av värme, glädje och stolthet. Tänk att min lilla kille har blivit så stor att han liksom har börjat intressera sig för bokstäver och faktiskt lyckades, med hjälp, knåpa ihop ett par ord. Och siffror är du en riktig hejare på. Vi går ju igenom siffrorna på din tavla varje kväll innan sängdags. Det och att läsa en bok har blivit lite av en grej vi gör varje kväll.
Du är en fantastisk kille. Och även om du har åsikter kring det mesta, så är du helt fantastisk och underbar och bäst. Du är omtänksam och en bra kompis. En mamma sa i förbifarten i hallen häromdagen på dagis att hennes dotter pratar mycket om min Milton, att han är snäll och busig. Det stämmer nog bra in på dig Milton och jag blev glad över att höra det. Över att hennes nästantreåring ser samma sak som jag, att du är en snäll och busig kille. Det värmde så att höra.
Och mot lillebror är du fantastisk. Jag kan inte säga det nog. Aldrig någonsin (hittills) har du klagat eller gnällt över att Dante får hjälp med grejer, men inte du. Att Dante får bli buren, men inte du. Att du får vänta medan Dante äter. Inte en gång. Det gör mig egentligen både förvånad och inte. Det kan ju inte vara enkelt att gå från att vara ensambarn till att få ett syskon att ta hänsyn till. Samtidigt är du så klok och förstår varför det är så. Du är ju trots allt fyraochetthalvt år nu. Och när du förra veckan sa "När Dante blir stor, ska han bli min bästa vän". Ja alltså, då blev jag så varm i kroppen och jag hoppas det blir så, att ni alltid kommer vara bästa vänner och ha varandra.
Idag är det alltså ett halvår till du fyller fem år, FEM år?! Hur gick det till? Men idag är du ändå fyraochetthalvt år. Grattis till din min fina skatt. Och grattis till oss, som har dig!
