4 år

Åååååhh... Jag blir helt nostalgisk. Och funderar över var dessa fyra åren har tagit vägen.
Min älskade lilla bebis som helt plötsligt är en stor fyraåring - tiden går för fort! Men tänk ändå vad roligt livet är med barn och det bästa - det verkar bara bli roligare och roligare hela tiden. Ja, det är givetvis skitjobbigt och livet är verkligen inte på topp bland snoriga näsor, sömnbrist, trots och tjat. Men det är ju egentligen en liten del i det stora hela, när man tänker efter. För livet med barn, med Milton är verkligen helt underbart.
 
Tänk att den där lille skelögde och egentligen ganska stora bebisen med ljuvligt mycket bebishår...
 
 
...helt plötsligt blev såhär stor; lång som ett ösregn och massor av självlockar. Helt plötsligt var han bara fyra år och ganska självständig. En fin och klok kille med ett galet humör ibland. Snäll och välmenande och så förstående. Duktig på så många saker och klok som få. En humor som vi älskar och ett ordförråd som inte är av denna värld. Tjatig och dryg och explosiv hemmakring. Bland folk är han tvärtom; klok, duktig, turtagande och lugn.
Här har ni en förälder, som säkert alla föräldrar, hade kunnat skriva en roman om sitt eller sina barn.
 
 
 
Jag är så jädrans stolt över att få vara förälder åt Milton. Han tjatar hål i öronen på mig på Ica var och varannan dag. Han säger dumma saker och testar gränser och är sådär som alla fyraåringar ska vara.
Men det spelar ju ingen roll alls, stoltheten över att han faktiskt gör det, det är sunt att testa gränser. Det är sunt att få uttrycka sin åsikt oavsett ålder. Det värderar jag högt och kommer alltid låta Milton göra, med vägledning givetvis. För vissa saker säger man ju bara inte och det är väl där man som förälder kommer in i bilden, att visa andra vägar att uttrycka sin åsikt och sina känslor på.
Att han sedan är så jädrans duktig bland andra vuxna och bland barn gör mig helt varm i kroppen. Han är sällan eller aldrig dum eller elak, utan snarare lite försiktig bland andra barn. Han bråkar sällan eller säger dumma saker till andra barn. Han väntar på sin tur och är socialt kompetent.
Socialt kompetent ja, hur viktig är inte den egenskapen då?!
 
 
Dags att avsluta jobb här sista timmen innan Snöret äntligen ska hem från dagis. Sedan är vi långlediga och SOM vi ser fram emot det. Kalas i dagarna två, utflykt och så vidare!! Äntligen, äntligen, äntligen!
Kram på er!


Kommentarer
Anonym

Grattis Milton! Och till er som haft honom hos er i fyra år:) Hoppas både födelsedag och kalas blir toppen, och gör honom nöjd och glad!

2014-05-28 @ 19:32:49


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0