Att vakna på ett härligt sätt!

Jag är ju som sagt ingen morgonmänniska. Men det finns bra och dåliga sätt att vakna på. Detta måste ändå räknas som ett av de bästa. En liten snartfyraåring kommer insmygande när det är dags att stiga upp, kryper över mig och lägger sig på sin pappas kudde. Snackar en himla massa och jag svarar med säkert ganska sömndruckna svar och är inte alls lika pigg som han, men dock lika glad.
Han är bra härlig och fin, mitt lillfjun. Långhårig som få, på lördag ska vi äntligen klippa oss. Milton behöver det mest, hahaha..
Här blinkar vi mot kameran, min älskade väckarklocka och jag.
 
 
 
Hoppas ni får en fin dag, snart dags för lunch - äntligen för jag är hungrig!
Kram på er


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0