Att prioritera om Livet

Barn kommer till världen med uppdraget att stampa sönder ens liv och göra konfetti av det man trodde var viktigt, men det är ett mycket rimligt pris med tanke på allt fint man får tillbakaLotta Lundgren.
 
Det är intressant där det och något jag tänkt på massor av gånger sedan Milton föddes, hur livet helt plötsligt prioriteras om. Tidigare tog jag gärna konflikter med folk, stod upp för olika saker och körde mitt race, så att säga. Sedan föddes Milton och hela livet vändes helt upp och ner. Jag var inte riktigt beredd på det och har knappt vant mig än!
Nu då? Jag skiter i så mycket som tidigare var så viktigt. Det låter ju bra tråkigt egentligen, som att jag inte är samma person längre. Men det är jag ju, det är bara det att jag lägger vikt på helt andra saker än det jag gjorde tidigare. Jag är verkligen inte konflikträdd alls, men jag tar inte strider alls på samma vis som jag gjorde innan. Det är liksom inte värt det, det finns annat som är bra mycket viktigare helt enkelt.
Jag har inga problem med att jag inte är omtyckt av alla, tidigare kunde jag totalt skita i det och personer som inte tyckte om mig rörde mig inte i ryggen. Det rör mig inte i ryggen nu heller, så länge det inte är något som går ut över min Milton, han ska aldrig behöva bli lidande för att jag inte kommer överens med en eller flera personer. I sådana fall väljer jag ju hellre att svälja stoltheten och hålla käft.
Tidigare var det så otroligt viktigt för mig att stå upp för mig själv och den personen jag var. Det är det givetvis nu också, men ibland är det bättre att låta vissa saker bero. Detta är något jag inte riktigt har vant mig vid, men ändå har det blivit så självklart, konstigt va?
 
Milton vände upp och ner på livet totalt, stampade sönder det gamla livet och gjorde konfetti av det jag tidigare trodde var viktigt - så värt det! Tänk vad livet ändras så fort barn kommer in i ens liv, en förändring jag aldrig skulle vilja vara utan. Jag hade funnit mig själv redan innan, nu har jag någonstans gjort det igen.
 
Varje dag får jag så mycket tillbaka av Milton, min alldeles egna lilla småmänniska, mitt småfjun. Det finaste som vandrar på denna jord. En människa jag alltid kommer älska och vara tacksam över, att just han kom in i mitt liv och gjorde konfetti av mitt tidigare. Det är fint och välkommet. Allt det där färgglada, stökiga. Det var mer än välkommet in i mitt, vårt, liv då för snart fyra (?!) år sedan.


Kommentarer
Lina

Så himla bra skrivit sis. Du borde skicka in det till någon föräldra tidning som en krönika. Du är riktigt duktig på att skriva :) love you och stå upp för den DU är kram

2014-02-08 @ 20:58:37


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0