Så mycket kärlek
Två dagar som mest bestått av sömnbrist. Men mest av bråk med en fyraåring. Skitjobbigt och så tråkigt. Och jag känner att jag liksom går sönder lite vid dessa bråk. Eller nej inte då i stundens hetta, men direkt efteråt. Och så känner jag hur stark den där kärleken är till det där barnet, som just nu testar alla möjliga gränser och som säkert bråkar lika mycket med oss, som han brottas med sina egna känslor kring situationen. Skitjobbigt för Marcus och mig. Säkert tio gånger så jobbigt för Milton.
Och så det där lilla barnet. Lillebror alltså. Som natten till idag höll mig vaken prick hela natten, suck. Så bökig och meckig på natten, men åh så ljuvlig. Livet har sina prövningar och är dessa två mina för tillfället värsta prövningar (fyraåringshumör och sömnbrist), då är jag egentligen himla tacksam över det.
Kram
Kommentarer
Trackback
