De där som håller mig flytande...
...och har gjort de sista veckorna. De där två som, helt omedvetet tvingar mig att upprätthålla en viss vardag och struktur i livet. Som tvingar mig att vara engagerad och glad så länge de är i närheten. Och det bästa är att jag inte ens behöver tänka i de banorna. När dessa två är i närheten så är jag automatiskt lycklig. Det är så skönt, att mitt i allt ge mig möjligheten att vara otroligt lycklig. För det är jag. Mitt i all sorg.
Den där stora, envisa killen med ett himla humör och är en riktig åsiktsmaskin. Som har det ljuvligaste hår sol jag älskar att fläta in mina fingrar i, ha honom nära mig och prata om det ena eller det andra.
Och så bebisen. Som sover hela dagarna och lever rövare på natten. Som luktar så himla gott och som jag kan ha på bröstet och lukta på i all evighet.
Livet har verkligen visat sig från sin allra värsta sida senaste veckorna. Och finaste sida på en och samma gång. Ett liv har ryckts från oss och ett annat liv har vi fått.
Idag är det fyra veckor sedan vi fick vår älskade lilla sparv, våran Dante. Den lyckan!
Kram
Kommentarer
Lina
Fyra veckor redan. Usch tiden verkligen flyger fram och det märks så tydligt på de små :) kramar
Trackback
