2012 - Året som gått
Året 2012 har farit en bra år, men det har också funnits tuffa perioder, jobbiga perioder och väldigt stora sorger i mitt liv. Ni som hängt med känner nog igen en del av mitt år, ger en liten återblick här, för den intresserade :)
I januari började vi i princip med att vabba. Detta gav mig ganska tuffa veckor i skolan, svårt att få det att gå ihop och sådär. Men inte ska man ge upp, för klarade det det gjorde jag ju tillslut!
Vår första "riktiga" snö kom och Milton och jag åkte pulka. Jag gillar ju snl, som sagt ;) och det gör Snöret också.
I februari förstökte jag mig på ett nyttigare liv, hur svårt kan det vara egentligen?! Jag höll det en liten tid, sedan gick det utför igen. I början av februari var jag dessutom med om en väldigt väldigt väldigt jobbig sak, som jag inte har gått in på alls här inne och inte tänker göra heller. Vissa vet, andra inte. Det är okej, vissa saker behöver inte alla veta.
Hästarna började släppa lite vinterpäls - det första säkra vårtecknet enligt mig!
Milton började sätta ihop lite ord till små meningar nästan, häftigt med den där utveckligen! Vi hade det kallt och en eftermiddag var Milton, min syster och jag nere vid sjön och gick på isen. Alltid lite läskigt, även om vi "vet" att det är säkert, men oh så fint! Yda var såklart också med :)
I februari och mars slet jag som ett djur med vår murstock. Jag hade bestämt mig för att få bort väven och framhäva den vackra murstocken - hur kan man väva/tapetsera in en murstock?! Detta visade sig vara lättare sagt än gjort, phuuuu.. Til slut kom mamma till undsättning och vi fick rätt på det, äntligen!
Vi gjorde vid lite i hallen; målade lite och fick upp krokar, äntligen! Även en ny fin taklampa fick komma upp.
Snön är försvunnen och våren börjar komma, jag gillar ju alla årstider och varje årstid har sin charm.
Vi invigde trädäcket för säsongen där i april och njöt av våren som verkligen var här nu! Jag fyllde 25 i början av månaden. Milton hade en förkärlek till att samla stenar och vi vabbade lite till. Alltså vabba gjorde vi varje månad under Miltons första dagisår, tufft för en liten kille och hans föräldrar. Jag började få ganska mycket problem med min fot och haltade fram lite där under våren. Vilse försvann en helg och bara det var väldigt ovanligt för att vara honom. Jag var enormt orolig såklart.
Vi drog igång med renovering av Miltons rum. Inte ett litet projekt och jag slet med det nästan helt själv; Marcus hjälpte till litegrann och mamma hjälpte mig med den fina tapeten.
Jag var i Polen med skolan några dagar, så himla roligt!! Jag färgade håret lite ljusare och vi höll på med veden för fullt - snabba kast ;)
Traditionsbundna som både jag och min syster är, så letades det påskägg hos mina föräldrar, precis som alla andra år - vi är tokiga och jo, vi räknar med att det blir samma i år igen (tack mamma för att du alltid ordnar!
I maj var vi en sväng i Växjö och hälsade på min bästa vän Anna. Jag hade inte möjlighet att närvara vid hennes examen så vi överraskade henne ordentligt istället :)
Den 29 maj firade vi ett år i huset, tiden går verkligen fort när man har roligt!! Vi gick barfota på gräset, gick i sommarkläder, påtade i trädgården, grillade, klippte gräs och njöt. Fåren hälsade vi välkomna tillbaks också!
Miltons rum blev färdigt och det blev verkligen så fint! Det var en del av hans födelsedagspresent kan man nog säga, då vi hade deadline till hans födelsedag :) Och ja det största av allt - Milton blev 2 år gammal, stora lille killen. Tiden går så fort!
i juni var vi på hästtävling, vi var i husvagnen, vi matade ankor och jag gjorde saft. Mitt samvete mådde gott då hästarna fick mycket motion vardera, under en längre period. Dusty var hos oss jättemycket då mina föräldrar renoverade här hemma. Underbart och jag älskade att ha honom här alltid. Vi åt jordgubbar och njöt, i den mån vädret tillät, av frukost utomhus.
Vi var på sommarfest tillsammans med massor av fina vänner, Marcus och jag var barnlediga och kvällen spenderades framför allt med min syster och svåger, fina människor det där!
Det var Marcus tur att fylla 25 år nu och vi firade vår åyyonde (!) förlovningsdag.
Milton badade i havet för första gången under året, det blev ju inte många dopp direkt ;)
I juli blev jag ett växthus rikare (som SKA färdigställas i år!). Vi gjorde ännu mer saft och vi var ännu mer i svärföräldrarnas husvagn. Vinbären började så smått mogna på buskarna och det var ofta där man hittade Milton :) Vi var även en del hos mina föräldrar och jag skriver bland annat om hur glad jag är över att Milton har så fina mor- och farföräldrar. Vi inledde semestern med störtförkylning, häckklippning och snigeljakt.
Jag älskar ju att påta i trädgården och gör det gärna och ofta. En dag fog jag ett jätteryck och fixade runt kastanjen; sågade grenar, tog bort en giftig buske, utökade rabatten, planterad och planerade - härligt!
Marcus och jag försöker ofta hitta på små saker som förgyller vardagen, det är liksom viktigt. Vi körde en vardagskväll till Åhus och handlade glass, kände på stranden och vattnet.
En dag i juli var mina tankar någon helt annan stans, min vän gick igenom något otroligt jobbigt och jag hade oerhört svårt att fokusera på annat då alla mina tankar då var hos henne.
Jag börjar gjuta betongplattor och MArcus och svärfar bygger vedförvaring.
Vi hade en en helfestlig försenad 25-årsfest med vänner och syskon, kul och galen kväll!!
Som sagt, betongplattor gjuts!
I augusti tar vi tillvara på sommarsol och lediga dagar. Vi målar ute vid entrén och det blir så ljust och fint!
Min mamma, faster, kusin och jag gjorde besök i trädgårdar under 1000-trädgårdar-helgen. Något vi verkligen rekommenderar och tänker göra om i år tror jag, ja alltså jag i alla fall, jag kan ju inte tala för de andra kvinnsen ;)
Jag spanade in mammas trädgård lite extra och kände hur mitt trädgårdsintresse verkligen är nedärvt i rakt nedstigande led mormor-mamma-jag ;) Vi var även där på middag en kväll med syrran och hennes Macke.
Jag sa hejdå till min bästis som flyttade till Stockholm, det var tufft...
Vi eldade visst i kaminen redan i augusti! Ja och så var vi på Skånes djurpark och hade det så roligt, även om vi frös som jag vet inte vad och blev dyngsura mot slutet, det var nog faktiskt därför vi eldade när jag tänker efter ;)
Skolan drog igång i slutet av månaden. Det var också då som Dusty blev allt sämre och vi förstod att det kanske bara var en tidsfråga innan han inte skulle finnas mer.
Precis i början av september blev det roadtrip för mig, mamma och syrran, till Stockholm. Nu var det Mimis tur att flytta upp, galet!
Ett mirakel skedde när Milton ville sova i VÅR säng helt plötsligt, för första gången någonsin i hans liv! Vi njöt där ett litet tag, men sedan blev det faktiskt jobbigt, hahaha ;)
Marcus var i Norrland en vecka och jag levde gräsänka-livet, som även det året gick med bravur. Såklart. ;)
Jag har aldrig pluggat så hårt som jag gjort under denna höst, med start här i september. I princip varje kväll, ungefär 6 dagar i veckan, hela hösten, phuuuuuu...
Medan Marcus var i Norrland passade jag på att skaffa oss ett vitrinskåp. Jag menar förra året passade jag på att skaffa katt, så jag kunde väl inte vara mycket sämre i år ;)
Vi var på cirkus och Milton fick rida på kamel. Jag var galet imponerad över att han vågade och jag är glad att jag lät honom prova, för han pratar fortfarande om det.
Jag passade på att skaffa glasögon, för första gången i mitt liv :)
Jag skriver om vilken enorm tacksamhet jag känner gentemot mina fyra friska djur, de betyder alla väldigt väldigt mycket för mig.
Den 12 september hände något som jag aldrig i min vildaste fantasi hade kunnat gissa. Våran (eller ja matte Mimis) Felix blir sjuk väldigt fort och är så pass dålig att det inte finns något att göra, Felix avlivas och han är så saknad.... Älskade katt, vad du betydde mycket för oss alla, framför allt för Mimi.
I oktober planterar jag om ett träd. Vi hittar ett väldigt sjukt får som vi gör allt i vår makt för att hjälpa. Tillslut kom ägare, veterinär och sådär, men lilla fåret fick tillslut avlivas :(
Den femte oktober kom nästa smäll - Vilse försvinner och jag är verkligen helt säker på att jag aldrig någonsin kommer få träffa min älskade katt igen. Jag är totalt knäckt och gör allt jag kan för att hitta älsklingskatten igen, men ingenting verkar gå.
Mitt i detta elände åker jag några dagar till Stockholm för att hälsa på älskade syster, min bästa vän, en kusin och en gammal vän. Var då även på Barnmässan och där träffade jag en helt nyfunnen vän. Hade fantastiska dagar där uppe vill jag lova, som jag njöt!!
Pelargoner planterades om för vinterförvaring och höstblommor fick pryda trappan. Vi firar Halloween med pumpa på trappan och jag vinner en så himla fin filt i en bloggtävling!
Men mest av allt gick denna månaden till att leta efter Vilse, tänka på Vilse och sörja Vilse. Älskade katt, tänk om jag då bara visste!
I november eldade vi mycket i kaminen. Milton är världens bästa barn och jag njuter av allt han säger, hittar på och när han bara är. Ja även när han sover ;)
Vilse har varit borta över en månad nu och i princip allt hopp är borta från min sida.
Mina hästar får lite nya frisyrer; klippta svansar, tvättade svansar och Armani fick även klippt man. Även Yda fick en ny frisyr.
Milton och jag var på dop för Elwin, Milton (och alla andra barn) var så fantastiskt duktiga i kyrkan, jag var mäkta imponerad!
Jag förgyller dagarna med hundprommenader med båda vovvarna. Vetskapen om att Dusty är sämre ligger där och gnager hela tiden. Därför älskade jag kanske dessa hundprommisar lite mer än vanligt. Jag ville aldrig att de skulle ta slut....
I slutet av månaden hände två saker som jag fortfarande än idag har svårt att förstå.
Dusty blev bara sämre och sämre och det skulle inte gå längre. Ni vet väl alla vid det här laget att han inte finns längre. Vi hann knappt återhämta oss efter förlusten av Felix förrän det var Dusty som skulle försvinna för alltid ur våra liv. Vilken otrolig sorg detta är, inte minst för min pappa..
Dagen innan Dusty skulle försvinna ur våra liv, så var det söndag. Jag skulle få lite sovmorgon, men 07,15 far Marcus upp för trappan och nästan skriker att Vilse är hemma. Det första jag tänkte när han sa det var "ljuger han så har jag ihjäl honom". Okej kanske inte de bästa tankarna sådär på morgonkvisten, men med allt kring hans försvinnande som låg och tyngde mig och att Dusty en dag senare aldrig skulle finnas mer, så tänkte jag inte helt klart.
Marcus springer ner igen och jag reser mig, vi möts i hallen på ovanvåningen och med sig har han Vilse. Jag seglade ner på golvet och bara grät och grät och grät. All tyngd i min kropp släppte, jag kunde inte förstå att det var sant eller hur det ens var möjligt - 7 veckor och 2 dagar efter försvinnandet!!
Älskade katt, nu släpper jag dig aldrig igen!
December är ju en fantastisk månad. Jag bakar julgodis tillförbannelse (och äter själv upp hur mycket som helst!), vi njöt alla av julkallendern och Milton tyckte det var himla spännande med spökena!
Vi fick frost och tillslut snö ju!! Vi firade första advent, andra, tredje och fjärde.
Vi fick ju ett himla ryck och målade tak, panel och fönster i köket och herrejisses vad fint det blev alltså!
Jag fick hem fantastiskt julte som jag fortfarande dricker massor av. Jag hade ju en tävling i bloggen om en jättefin lykta.
Vi njöt av all snö som låg och vi blev till och med insnöade! Vi har åkt pulka och skottat snö i massor!
Julgranen kom på plats, pepparkshus byggdes, pepparkakor och lussebullar bakades och julkort ordnades.
På dagis gick barnen luciatåg, som för övrigt är bland det finaste jag vet. Barnen är så söta och att ha en egen liten tomtenisse bland alla barn, är ju det mest fantastiska som finns.
Vi firar jul tillsammans med våra familjer, träffar min mormor och morfar både på Juldagen och Annandagen. Träffat vänner i mellandagarna och igår, på Nyårsafton hade vi fina vänner här.
Milton är en fantastisk liten kille; sjunger underbart, pratar som jag vet inte vad, klok och jar ett fruktansvärt humör. Men är alltid det finaste som finns!
Året som gått har varit fint och bra på många sätt. Men även fruktansvärt, tungt med stora sorger. 2013 har jag stora förhoppningar på; först och främst examen till våren med förhoppning om arbete sedan.
Inga direkta nyårslöften här inte. Men jag vill verkligen börja ta hand om mig själv bättre, både fysiskt och psykiskt. Inga regler elelr krav sådär, men en bättre levnadsstil.
Nu ska jag sova, stor varm kram till er alla, med en önskan om ett Gott Nytt År för er alla
Kommentarer
mamma
Fantastiskt fint skrivit och "en" tår trillade.
mamma
Fantastiskt fint skrivit och "en" tår trillade
Svar:
Fanny Lindborg
Trackback
