Hur gick detta till?
Hur fick jag en så här stor treåring, som idag flyttar "upp" på förskolan och börjar bland de stora barnen, på en ny avdelning - som han har längtat! Nu är han äntligen ett Kastanjen-barn.
Jag har dock så svårt att inse det och blir genast nästan lite gråtmild och vill bara stanna tiden. Det lilla barnet som jag har älskat så länge nu och som har varit så beroende av mig, av oss. Han är nu tre år och leker fint på egen hand, sover borta hos andra då och då, sköter sig själv, går på toa när han behöver och så vidare.
Denna fina kille som driver mig till vansinne varje dag, men som jag älskar så det gör ont, alltid varenda sekund finns de där känslorna där och det är en fantastisk kärlek!
Med en obönhörlig kraft och mjukhet
berör du mitt allra innersta.
Letar dig fram till varje liten vrå.
Dyrkar upp hjärtats låsta rum.
Väcker känslor jag inte trodde fanns.
Väcker mitt slumrande jag.
Jag vill ge dig det finaste jag har.
Jag lägger mitt hjärta i dina händer.
Det är fullt av kärlek.
Det är fullt av längtan.
Jag ger det till dig.
Du gör med det vad du vill.
Mitt hjärta är ditt
- Ann Johlin
Älskade underbara Milton, ingen är väl som du! Jag älskar att jag får följa dig vart du än går, att se dig växa upp och utvecklas och, som idag, få följa med dig in till en ny plats att hänga dina ytterkläder på, en helt ny avdelning och många nya (och gamla) kompisar att träffa. Att se glädjen i dig, när du snabbt vinkar hejdå, trots att du inte varit på förskolan på 5-6 veckor och knappt några av dina gamla kompisar (eller fröknar) var på plats idag, det är fantastiskt för mig.
Milton, hoppas din dag blev så fin som du önskade! I eftermiddag hämtar mormor dig, utan att du vet det!!
Kommentarer
Camilla
Fint du skriver!
Anonym
Blir tårögd Fanny... Och den där dikten var superfin, den sparar jag:)
Trackback
