Tacksamhet - Kattsamhet
Milton sover, Marcus sitter vid tv'n i vardagsrummet och jag befinner mig i köket. Hästarna är inne och har det gott, Yda har varit ute för kvällen. Med mig i köket finns en katt som ger mig så mycket kärlek och mys att jag nästan svämmar över av tacksamhet. Det här med bästisar alltså, jag känner så starkt för mina fina djur.
Denna katt alltså, jag har aldrig träffat på en katt som är som min Vilse. När jag var liten hade vi en katt som hette Sylten, han var också sådär "min" och jag kunde göra precis vad jag ville med honom och han var häftig. Han var också en hittekatt.
Den här Vilse är också sådär "min" och vill alltid vara med mig, sitta hos mig, kela med mig och så vidare - även om han älskar de andra också. Och jag älskar att han är sådan. Just nu ligger han i mitt knä och sover djupt, det märks för då slutar han spinna sådär högt som han annars gör när han "enbart" myser men inte sover.
Det är verkligen speciellt med djur. Jag fixar och grejar, ordnar mat, mockar boxar, sliter, kelar, ger kärlek, slänger pengar på dem. Och ändå är det av ren lycka, allt jag får tillbaks i ren kärlek och tacksamhet - lika mycket kärlek och tacksamhet ger jag dem. Det är en underbar känsla.
Speciellt ikväll när jag sitter här i mitt kök och egentligen borde plugga, men hellre umgås med katten - Tacksamhet eller kattsamhet - rätt hur du än vänder och vrider på det!
Speciellt ikväll när jag sitter här i mitt kök och egentligen borde plugga, men hellre umgås med katten - Tacksamhet eller kattsamhet - rätt hur du än vänder och vrider på det!
Kommentarer
Trackback
