Ett sådant där inlägg igen
Med det sagt så hoppas jag kunna sluta älta det här nu och gå vidare. Imorgon är det så dags för skolan igen, något som jag inte ser vidare mycket fram emot tyvärr. Jag hoppas på lite pepp från min lärare imorgon och så har jag några riktigt fina klasskompisar, thank god! Men äh, vi får se, förhoppningarna inför morgondagen är inte direkt dem bästa, men jag hoppas på att jag just nu överdriver lite och det inte alls blir så farligt.
Jag skulle absolut helst bara lagt mig under ett täcke och sovit några dygn, gärna tillsammans med Marcus och Milton. Bara sovit, tankat lite närhet och roffat åt mig lite av Miltons energi. Tänk om telefonen ringde och sa att vi vunnit en resa, 1 vecka var som helst, eller 2. Ja tack, jag hade kunnat tänka mig att resa vart som helst just nu och bara få känna på lugnet utan vardag.
Jag älskar ju egentligen att vara hemma, jag älskar huset, läget och lugnet här. Men det är väl alltid så att vara hemma, det är alltid vardag, saker som måste fixas, rutiner som ska hållas, inget direkt lugn egentligen, för även om man tar det lugnt så ska djuren skötas, mat ska lagas, lite dammsugning här och var, en maskin tvätt ska tvättas och så vidare. Det hade varit skönt att slippa några dagar. Det och skolan.
Nu tänker jag säga godnatt för idag och hoppas på en bättre dag imorgon.
Kram på er, hoppas ni mår väl!
Man får vara deppig ibland, tur det kanske, så man verkligen uppskattar de bra dagarna sedan? Men synd om du inte tycker skolan funkar riktigt - det är ju så viktigt (men du verkar ju klara dig bra med tentor och så?).
Skickar lite pepp-tankar till dig:)