Nu ska ni få höra. . .
Alltså jag bara måste berätta en sak som hände igår. Jag har aldrig varit så rädd i hela mitt liv och blev faktiskt riktigt orolig över både min och framför allt Miltons situation. Nu ska ni få höra:
Jag kom gående med barnvagn från vår lägenhet och upp mot stan. Väl ditåt så passerar man en järnvägstunnel. Innan denna tunnel stod fem polisbilar och -bussar och ett par piketbussar. Jaja tänkte jag, det har kanske hänt något uppe på järnvägen. Ingen sa något heller så jag gick vidare.
Andra sidan tunneln stod också någon polisbuss och ett par bilar. Ingen säger något nu heller. Där satt ju folk i bilarna och det stod även poliser utanför, ett par poliser som pratade med vanliga personer vid en lägenhetsdörr. Jaha tänkte jag, det har kanske hänt något i någon lägenhet. Jag gick vidare och kommer nästan enda fram till ytterligare några poliser. Ett tu tre ca 200 meter framför oss (gick nu på en raksträcka..) ser jag minst 100 personer (typ demonstranter) komma springande rakt mot oss. Jag blev så jäkla rädd. Jag stannade upp och, ja jag vet inte varför.. En hel hög med polisbilar och -bussar kommer körande fort som fasen bakom oss, varav den ena bussen kör upp på trottoaren ca 1,5 decimeter från barnvagnen och spärrar av vägen mellan mig och demonstranterna. Ut från bilarna kommer poliser med visir och stora vapen.
En polis säger till mig att "du ska nog gå härifrån". Ja jo tänkte jag, vände på klacken och halvsprang bort, sa till en kille som kom bakom mig och en farbror som kom körande med en annan farbror i rullstol att vi nog skulle ta en annan väg till stan.
Väl i stan sedan så fick jag veta att allt bara var en övning. Vad skönt tänkte jag och värsta chocken hann nu lägga sig. Men sen blev jag faktiskt mest förbannad. Vad ger polisen rätten att låta mig med, mitt barn och andra människor att fortsätta framåt när de vet vad som ska ske?! Vem säger att jag vill utsätta mig och mitt barn för detta??!
De hade bara kunnat öppna käften och säga att "du, vi ska ha en stor polisövning här, skulle du vilja gå ett annat håll?".
Allting gick verkligen hur fort som helst och jag har aldrig varit så rädd som jag blev igår. Mycket säkert för att jag hade Milton med mig. Jag tänkte direkt att "fan, var gör jag av Milton? Demonstranterna kommer ha ihjäl oss alltså". Hade det bara varit jag så fine, men nu kom jag med ett litet barn i vagn.. Och tänk farbrorn i rullstol, kul situation....
Hur hade ni reagerat tror ni? Är det okej att poliserna inte säger något? Sa de inget för att de kanske vill ha det så verkligt som möjligt? Men är det egentligen okej av dem att göra så?
Googlade runt lite och i lokaldelen förra veckan stod det att det kommer förekomma övningar denna veckan och nästa. Jag har inte läst lokaldelen, så jag får kanske skylla mig själv?
Jag kom gående med barnvagn från vår lägenhet och upp mot stan. Väl ditåt så passerar man en järnvägstunnel. Innan denna tunnel stod fem polisbilar och -bussar och ett par piketbussar. Jaja tänkte jag, det har kanske hänt något uppe på järnvägen. Ingen sa något heller så jag gick vidare.
Andra sidan tunneln stod också någon polisbuss och ett par bilar. Ingen säger något nu heller. Där satt ju folk i bilarna och det stod även poliser utanför, ett par poliser som pratade med vanliga personer vid en lägenhetsdörr. Jaha tänkte jag, det har kanske hänt något i någon lägenhet. Jag gick vidare och kommer nästan enda fram till ytterligare några poliser. Ett tu tre ca 200 meter framför oss (gick nu på en raksträcka..) ser jag minst 100 personer (typ demonstranter) komma springande rakt mot oss. Jag blev så jäkla rädd. Jag stannade upp och, ja jag vet inte varför.. En hel hög med polisbilar och -bussar kommer körande fort som fasen bakom oss, varav den ena bussen kör upp på trottoaren ca 1,5 decimeter från barnvagnen och spärrar av vägen mellan mig och demonstranterna. Ut från bilarna kommer poliser med visir och stora vapen.
En polis säger till mig att "du ska nog gå härifrån". Ja jo tänkte jag, vände på klacken och halvsprang bort, sa till en kille som kom bakom mig och en farbror som kom körande med en annan farbror i rullstol att vi nog skulle ta en annan väg till stan.
Väl i stan sedan så fick jag veta att allt bara var en övning. Vad skönt tänkte jag och värsta chocken hann nu lägga sig. Men sen blev jag faktiskt mest förbannad. Vad ger polisen rätten att låta mig med, mitt barn och andra människor att fortsätta framåt när de vet vad som ska ske?! Vem säger att jag vill utsätta mig och mitt barn för detta??!
De hade bara kunnat öppna käften och säga att "du, vi ska ha en stor polisövning här, skulle du vilja gå ett annat håll?".
Allting gick verkligen hur fort som helst och jag har aldrig varit så rädd som jag blev igår. Mycket säkert för att jag hade Milton med mig. Jag tänkte direkt att "fan, var gör jag av Milton? Demonstranterna kommer ha ihjäl oss alltså". Hade det bara varit jag så fine, men nu kom jag med ett litet barn i vagn.. Och tänk farbrorn i rullstol, kul situation....
Hur hade ni reagerat tror ni? Är det okej att poliserna inte säger något? Sa de inget för att de kanske vill ha det så verkligt som möjligt? Men är det egentligen okej av dem att göra så?
Googlade runt lite och i lokaldelen förra veckan stod det att det kommer förekomma övningar denna veckan och nästa. Jag har inte läst lokaldelen, så jag får kanske skylla mig själv?
Kommentarer
Erika
Jisses! Förstår att du blir förbannad, jag blir irriterad bara jag läser det. Som du säger, (skriver) det är ju en sak om du kommit själv, men att poliserna inte reagerar på att du kommer med barnvagn, det är bara rent ut sagt för jävligt! Och att skriva det i lokaldelen. Hur många läser egentligen den? Har man då som vissa tackat nej till allt vad reklam heter, så får de ju inte lokaldelen, då den faktiskt klassas som reklam. (Vet det enbart för att min granne har predikat om det, som den samhällsaktivist han är!) Nej, usch säger jag!
britta bloggar
Åh det låter ju helt galet! Borde det inte vara en del av "övningen" att se till att inte civila dras in?? Kul att du är med och tävlar förresten! Lycka till!
Trackback
