Det viktigaste i mitt liv!


Det är helt fantastiskt vad en människa kan förrändra ens liv. Totalt kasta omkull allt det gamla och skapa något nytt. Jag är gamla Fanny fortfarande, älskar att rida, träffa tjejerna och ta ett glas vin en fredagkväll, vara på fest och dansa och ha roligt. Men nu finns det något som är så mycket viktigare och som jag alltid längtar hem till och vill vara hos. Många säger att man blir mer och mer redo för att återgå till gamla livet, de är inställda på att börja jobba igen och tycker det känns okej, tycker det är hur skönt som helst att komma hemifrån etc.
Det kunde jag säga de första månaderna när Milton skrek så mycket och krävde mycket av oss. Men nu förstår jag inte ens hur jag ska kunna jobba i sommar, börja lämna min fina pojke på dagis till hösten etc. Jag blir mindre och mindre redo för det hela tiden känns det som.



Fotot ovanför togs midsommarafton när Milton var nästan en månad gammal, lilla pojken! Han drog fortfarande storlek 56 i kläder och var verkligen liten, även om han var stor jämförelsevis med många andra bebisar =)
Jag tycker så mycket om det här fotot, vet egentligen inte varför, men det är fint på något sätt och precis som alla foton där Milton och jag är tillsammans så betyder det mycket och gör mig varm i kroppen.

Milton sover, disken är gjord, frukosten är nere. Nu är det slappetid för mig på soffan och efter lunch kör vi till Vinslöv en sväng. Kram på er, ha en underbar dag!


Kommentarer
Vanja

Kram på dig!!!

2011-02-24 @ 12:18:58
Malin

Jag förstår precis hur du känner dig. Nu har man jobbat sen december och man till bara hem till sitt hjärta. Alma trivs bra på förskola men nu händer ju allt de spännande och roliga.

2011-02-24 @ 12:36:42
Anonym

Han är helt underbar Fanny!!:) Ni ska verkligen känna er som dom stoltaste och bästa föräldrarna! Många varma kramar från mig till er/Sara

2011-02-24 @ 13:19:25
Jessica

Ni är så fina! <3

2011-02-24 @ 13:50:55


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0