Mycket Milton är det!

Även dagen idag har spenderats mycket ute. Förmiddagen var vi inne, Milton och jag, medans Marcus och Yda var i skogen och höll på med veden. Till lunch, innan Marcus skulle jobba blev det pannkakor - Milton tyckte det var en riktig höjdare tydligen och åt så fint ur egen tallrik, med händerna givetvis ;)

I eftermiddags var jag ju lite barnvakt åt Miltons kusin-vitamin Emilia. Mimi och jag gick en lång promenad med barnvagnarna, himla härligt, svettigt och bara helt underbara 8 kilometer! Barnen som båda två älskar at åka vagn, sov nästan hela rundan och vaknade bara mot slutet. Milton var då snarare mer vild än tam och härjade runt i sin vagn, hahaha! På tal om det så är ju inte Milton den mst rörliga ungen direkt, snarare tvärtom. Men de senaste dagarna tycker jag att det har hänt massor. Bland annat har han vid ett par tillfällen satt sig upp i spjälsängen. Ja okej då, den är fortfarande ordentligt lutad med en extra kudde och tidningar under säng-benen i huvudänden, men han har inte klarat det tidigare. Dessutom sätter han sig gärna på knä och försöker ta tag i mig (om jag nu sitter närmst) och häva sig upp. Likaså försöker han komma upp i krypställning, men det ena benet har inte riktigt förstått innebörden av detta, så han hamnar alltid bara på mage. Men det känns som om det är på gång, häftigt att se!

 

Fotot nedan togs igår uppe vid stallet när Milton och jag var där. Armani, som inte är vidare social, kom direkt fram (ni ser en vit hästrumpa på bilden) eftersom han har en enorm förkärlek till barn. han bara älskar barn och hade nog utan problem kunnat ha Milton sittande i hagen och bara gått och luktat på honom hela tiden. Givetvis är ju Malva mest nyfiken av dessa två (den lilla bruna som är närmst i bild) och trängde undan Armani lite för att kolla in den där lille saken i vagnen. Malva får man dock hålla ett öga på, inte lika snäll som Armani direkt ;) Om någon undrar, så är strömmen givetvis avstängd i staketet. Milton ville såååå gärna klappa hästen, men nådde inte riktigt.

 


Ja, mycket Milton är det i våra liv, hela tiden och överallt. Jag älskar det och njuter fullt ut av hans närvaro varenda stund vi är tillsammans. När vi inte är tillsammans så saknar jag honom hela tiden. Löjlig är jag kanske, men jag känner verkligen så. Jag har ångest och panik inför sommaren och jobb, jag vill verkligen inte alls och känner mig inte ett dugg redo att vara ifrån honom. Jaja, så är det i alla fall och därför tänker jag ta vara på varje stund jag kan med honom och verkligen, helt egoistiskt, lämna honom ifrån mig så lite som möjligt. Ja, hästar och annat måste ju göras och får ta sin tid, men i den mån jag kan så sätts alltid Milton i första rum (såklart) och allt, verkligen allt annat, kommer efter honom.
Nu är snart ännu en vecka över och en ny knackar på. Hoppas vi får behålla underbara vädret länge till - jag älskar detta väder!! Nu ska jag surfa vidare lite. Kram på er!


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0